En debutroman med oväntat slut

Madeleine har en sällsynt och obotlig sjukdom som gör att hon alltid tvingas stanna inomhus. På sjutton år har hon inte varit utomhus. Hennes enda relation är med mamman och sjuksköterskan som ständigt vakar över henne. Någon då och då kommer en lärare hem för avstämmning i hennes hemundervisning. Tills en dag när de får en ny granne, Olly. En kille i samma ålder som har en svår uppväxt. En sällsam kärlekshistoria växer fram på distans och en dag känner Madeleine en stark längtan efter att få träffa Olly på riktigt. Vad är livet värt om hon inte får uppleva kärlek på riktigt. De börjar träffas i smyg. En dag har Madeleine fått nog och med livet som risk ger hon och Olly sig iväg på en resa som får ett tragiskt slut.

Det är en speciell kärleksroman med funderingar kring livets värde med en ovanligt twist på slutet. Jag hade verkligen sett fram emot att läsa boken. Den har hamnat på NY Bestsellerlista men jag är inte en lika övertygad fantast av romanen. Den har en något barnslig ton över sig. Beskrivningarna är Harlekin-aktiga och utan att kännas som en äkta kärlekshistoria som känns på riktigt. Och som verkligen känns för mig som läsare. Besvikelsen var alltså stor. Och nej, jag kommer knappt ihåg boken fast jag la den ifrån mig för bara en liten stund sedan.

Ingenting och allting av Nicola Yoon

Annonser

Stora känslor i en gripande och annorlunda kärleksroman

50 sidor och sedan var jag fast. Jag hade svårt att lägga ifrån mig Livet efter dig av Jojo Moyes. En gripande berättelse om en annorlunda kärlekshistoria.

Louisa Clark bor hemma hos sina föräldrar i skuggan av sin syster. Will Traynor var en framgångsrik man innan en motorcykelolycka förändrade hans liv. Deras vägar korsas när Louisa behöver ett nytt jobb och Wills föräldrar behöver någon som håller Will sällskap. Louisas enda uppgift, inser hon efter ett tag, är att få Will att ändra sitt beslut att själv avsluta sitt liv. Hon gör allt hon kan och i den processen växer en fantastisk och annorlunda kärlekshistoria fram. Det är en bok som gör mig tagen samtidigt som en ilska växer fram över Wills själviska önskan. Samtidigt funderar jag på hur en sådan gränslös kärlek kan växa fram på så kort tid. Det är länge sedan jag gråtit till en bok, men denna fick mig att gråta vid ett par tillfällen. Moyes förmår mig att känna och tänka som både Louisa och Will, samtidigt. Och den humor, ibland rå och obarkad, som lyfts fram i samspelet mellan huvudpersonerna ger en förlösande känsla, ämnet till trots.

Jag dök in i uppföljaren Arvet efter dig med en förväntan att bli lika tagen som av den första. Men jag hittar inte riktigt det där extra. Den är väldigt bra, inte tal om det. Men den griper inte tag i mig på samma sätt. Det är en fin och varm berättelse om att gå vidare med oerhörd sorg och saknad. Vi får veta hur de efterlevande hanterat Wills bortgång samtidigt som nya komplikationer tillkommer. Berättelsen lämnar mig något irriterad, varför har jag svårt att förklara. Det kan nog grunda sig i den uppoffring som Louisa gör och att hon enbart lever för andra människor och inte tillåter sig själv att vara lycklig. Men som sagt, ytterligare en Moyes-berättelse för sträckläsning.

Jojo Moyes – Livet efter dig och Arvet efter dig

Magiskt av Samartin

senor-peregrinoJamilet växer upp i en by i Mexico, fantastiskt vacker men med ett födelsemärke som gör att hon hamnar utanför och hela sin uppväxt får utstå spefulla och elaka kommentarer och blickar. Hela sin uppväxt drömmer hon om ett liv som alla andra. När sedan hennes mamma dör tar hon sig illegalt till USA där hon hoppas kunna spara tillräckligt med pengar för att hitta ett botemedel. Hon får jobb under falskt namn på ett mentalsjukhus på femte våningen hos Senor Peregrino som han kallar sig.  När hon en dag tappar sina identitetshandlingar på arbetet kräver Senor Peregrino att hon ska lyssna på hans historia för att sedan återfå sina handlingar. En magisk berättelse tar vid om hans pilgrimsvandring till det legendariska Santiago de Compostela. Han berättar om att aldrig mista tron på kärleken. Berättelsen pausas och återupptas och blandas med Jamilets egen historia och önskan om kärlek.

Senor Peregrino av Cecilia Samartin – En fantastisk berättelse som tog slut lite för snabbt. Samartin ger oss målande beskrivningar av både händelser och tankar genom hela boken. Jag, liksom Jamilet i boken blev fängslad av Senor Peregrinos berättelse. Det starka band patienten och Jamilet skapar under berättelsens gång är mer läkande än vilken modern medicin som helst. Hennes tro på hans berättelse helar honom och ger honom styrka att ta sig ut i livet igen. Tro, hopp och kärlek sammanfattad.

Jag ser fram emot att läsa nästa bok av författaren.

Feelgood som verklighetsflykt

det-lilla-bageriet-pa-strandpromenadenSå vill jag beskriva Det lilla bageriet på Strandpromenaden. Det är en mysig bok som kretsar kring brödet och hur det sammanför människor på ett udda sätt. Boken handlar om Polly som efter ett framgångsrikt liv råkar ut för en konkurs, som innebär bostadslöshet, separation från sambon och en stor skuld. Detta gör att hon vill komma bort från allt. Hon har en minimal budget för boende som gör att hon hamnar på en ö långt från allt. Dessutom är de boende på ön beroende av tidvattnet för att ta sig till fastlandet. Det är en ö som avfolkas och de bosatta ser inte med blida ögon på stadsbon Polly. Hon börjar i sitt sörjande baka bröd som sedan utvecklas till en verksamhet. Hon finner kärleken igen, tror hon, men blir bortvald till förmån för mannens hustru. Hon springer på en man i liknande situation som henne och redan då förstår man att det är så boken kommer att sluta.

Alltså rätt förutsägbart. Men de flesta relationsromaner och feelgood-romaner har en liknande story. Och det visste jag redan när jag såg omslaget. Colgans språk ger boken läsvärde. Hon beskriver miljön väldigt målande och det känns nästan som att jag själv är på samma plats. Helt enkelt en trevlig verklighetsflykt för en stund.

Förutsägbar story i ett förskönat Indien

En berättelse om en medelålders man vars liv går på tomgång, men som åker till Indien och får nya vänner, blir kär, upplever nya äventyr och får ny livsenergi.

Storyn är ytlig, överlag hyfsat intressant, något förutsägbar med en stereotyp bild av Indien och indier. Och slutar lyckligt till slut. Feelgood helt enkelt.

Men det är grovt tillyxade karaktärer, som jag aldrig kommer riktigt nära. Förutom Yogi, en Indiens Karlsson på taket fast godhjärtad och välvillig. Göran Borg känns lite för mycket, lite för medelålders bitter vit man som man ska tycka synd om.

Det som var mest underhållande var Yogis språk. Men det blir också dessvärre oerhört förutsägbart redan i första boken, och de övriga två levererar exakt samma sak. Att författaren dessutom på något ställe i Dimma över Darjeeling skriver ut det gör att jag tappar intresset även för Yogis språk: ”Att Yogi inte ens i denna stund av allvar kunde låta bli att förgyllas sitt språk…” (s 92)

Det är inte bara språket som blir förutsägbart i uppföljarna utan hela storyn. Göran åker hem, hamnar i samma gamla hjulspår, kommer till Indien och blir en ”ny människa”. Det enda som skiljer sig är miljöerna och några bikaraktärer som sticker ut mer eller mindre. I tredje boken utspelar sig samma historia men då i Sverige, på Österlen när indiske Yogi kommer dit och omvälver en hel bygd. Kanske trovärdigt på 50-60-talet, men idag?

Att jag ändå läste alla 3 har mer att göra med min envishet än att böckerna fick mig fast. Den tredje boken var svår att komma igenom. Det är ett trevligt tidsfördriv som fick mig att småle emellanåt men inte mycket mer än så.

Minnet av en uppväxt

spdomen__en_flickas_memoarerSpådomen är en berättelse ur minnet av en uppväxt. Vad som rör sig i huvudet på ett barn och senare tonåring och hur mammans självutplånande och självömkan påverkar barnet. Relationen mellan mor och dotter beskrivs målande.

”Det är något med mammas liv som hon här ansvaret för. Vad är det? Det är att mamma har ett liv som hon inte trivs med. Mamma tvingas göra en massa saker som hon inte har lust med.” En beskrivning av skuldkänslor av att bara finnas till. Mamman fick ge upp sin musikaliska karriär då de följde pappans val vilket påverkar hela familjen under tiden pappan bor kvar men framförallt när han lämnar mamman. Det gör att flickan tar på sig en glad fasad som aldrig klagar. Att det sedan i sin tur påverkar henne som person i sitt vuxna liv är inte alls konstigt.

Flickan funderar även mycket på kärlek, om det beror på att hon växer upp i ett kärlekslöst äktenskap är nog svårt att avgöra. I tiden för berättelsen skulle man ju hålla ihop för barnens skull, varken bra nu eller då. Men flickan finner att kärlek finns i faster Rickis liv, till slut. Det blir än mer magiskt när Ricki gått till spådam som förutspått att hon skulle träffa en mörk man, som hon sedan också gör. Det ger barnet ett hopp om att kärlek finns och kan uppnås.

Andra tankeväckande fraser som jag kommer bära med mig är:

”Människor vet inte mycket om varandra.”

Man har förutfattade meningar om andra människor.

”Någon klok människa har sagt att vi bara består av fiktion, av tanken som vi gör om oss själva.” Efterhandskonstruktioner av att beslut fattas i logik och tankeskärpa.

En väldigt bra bok med ett fint språk som är väl värd att läsa.

Minnesbilder ur ett liv

Jag har varit på en författarträff med Agneta Pleijel på Lomma Bibliotek. Jag gick dit utan större kännedom om författaren och hennes verk. Nu ser jag verkligen fram emot att läsa Pleijels senaste bok Spådomen. Berättelsen bygger på gestaltningar av minnesbilder från författarens eget liv och kretsar kring hennes (flickan i boken) faster Ricki. Berättelsen har två berättare  – flickan, ett hon, och ett jag. Jaget är en äldre persona som fyller i det den unga flickan inte kan veta. I slutet sammanfaller hon och jag mer och mer. Pleijel läste några passager ur boken som skapade ett intresse. Hon berättade dessutom om omständigheter, personer och händelser ur hennes eget liv som gjort boken till vad den är.