Att få tillbaka sin framtid

Mitt i livet med nyfött barn, nytt hus en karriär på gång insjuknade Kajsa i MS, multipel skleros. En fruktansvärd händelse när en bara vill leva för det barn som just fötts. I boken Att få tillbaka sin framtid berättar Kajsa Sigvardsson om den långa vägen tillbaka via en riskfylld behandling, en stamcellstransplantation. Vi får följa med Kajsa i en hemsk tid av hennes liv. Att få möjligheten att få tillbaka sitt liv när man tror att allt är kört. Men med våndan att ta ett stort beslut som en inte vet utgången på. En stark berättelse som kräver mod att berätta. Berättelsen griper mig från första stund. Kanske för att jag har fått förmånen att lära känna Kajsa. En stark person med en gripande berättelse. Den kommer beröra dig också!

Annonser

Det värsta av allt ont eller det bästa av allt?

Om vänner som egentligen inte har något gemensamt. En författare med stora ambitioner. En fri från desamma. Pratar förbi varandra i alla sammanhang. Har kvasifilosofiska utläggningar om liv och död. Yta och djup. En bestämmer sig för att fejka sin död för att bli geniförklarad. En lever i nuet. Det är en kort sammanfattning av karaktärerna i Det värsta av allt ont av Tobbe Möller. Och det är en sammanfattning av innehållet. Svår att ta till sig och komma in i berättelsen. Knepig meningsbyggnad i vissa passager vilka kan behövas läsas om flera gånger för att få en tydlighet och ett sammanhang. Men Möller ger målande beskrivning av personer och människors längtan och strävan efter något större, ett liv efter detta i form av att vara ihågkommen för något storslaget. Genuina vardagsbeskrivelser med ironi är det jag tar med mig.

En debutroman med oväntat slut

Madeleine har en sällsynt och obotlig sjukdom som gör att hon alltid tvingas stanna inomhus. På sjutton år har hon inte varit utomhus. Hennes enda relation är med mamman och sjuksköterskan som ständigt vakar över henne. Någon då och då kommer en lärare hem för avstämmning i hennes hemundervisning. Tills en dag när de får en ny granne, Olly. En kille i samma ålder som har en svår uppväxt. En sällsam kärlekshistoria växer fram på distans och en dag känner Madeleine en stark längtan efter att få träffa Olly på riktigt. Vad är livet värt om hon inte får uppleva kärlek på riktigt. De börjar träffas i smyg. En dag har Madeleine fått nog och med livet som risk ger hon och Olly sig iväg på en resa som får ett tragiskt slut.

Det är en speciell kärleksroman med funderingar kring livets värde med en ovanligt twist på slutet. Jag hade verkligen sett fram emot att läsa boken. Den har hamnat på NY Bestsellerlista men jag är inte en lika övertygad fantast av romanen. Den har en något barnslig ton över sig. Beskrivningarna är Harlekin-aktiga och utan att kännas som en äkta kärlekshistoria som känns på riktigt. Och som verkligen känns för mig som läsare. Besvikelsen var alltså stor. Och nej, jag kommer knappt ihåg boken fast jag la den ifrån mig för bara en liten stund sedan.

Ingenting och allting av Nicola Yoon

Stora känslor i en gripande och annorlunda kärleksroman

50 sidor och sedan var jag fast. Jag hade svårt att lägga ifrån mig Livet efter dig av Jojo Moyes. En gripande berättelse om en annorlunda kärlekshistoria.

Louisa Clark bor hemma hos sina föräldrar i skuggan av sin syster. Will Traynor var en framgångsrik man innan en motorcykelolycka förändrade hans liv. Deras vägar korsas när Louisa behöver ett nytt jobb och Wills föräldrar behöver någon som håller Will sällskap. Louisas enda uppgift, inser hon efter ett tag, är att få Will att ändra sitt beslut att själv avsluta sitt liv. Hon gör allt hon kan och i den processen växer en fantastisk och annorlunda kärlekshistoria fram. Det är en bok som gör mig tagen samtidigt som en ilska växer fram över Wills själviska önskan. Samtidigt funderar jag på hur en sådan gränslös kärlek kan växa fram på så kort tid. Det är länge sedan jag gråtit till en bok, men denna fick mig att gråta vid ett par tillfällen. Moyes förmår mig att känna och tänka som både Louisa och Will, samtidigt. Och den humor, ibland rå och obarkad, som lyfts fram i samspelet mellan huvudpersonerna ger en förlösande känsla, ämnet till trots.

Jag dök in i uppföljaren Arvet efter dig med en förväntan att bli lika tagen som av den första. Men jag hittar inte riktigt det där extra. Den är väldigt bra, inte tal om det. Men den griper inte tag i mig på samma sätt. Det är en fin och varm berättelse om att gå vidare med oerhörd sorg och saknad. Vi får veta hur de efterlevande hanterat Wills bortgång samtidigt som nya komplikationer tillkommer. Berättelsen lämnar mig något irriterad, varför har jag svårt att förklara. Det kan nog grunda sig i den uppoffring som Louisa gör och att hon enbart lever för andra människor och inte tillåter sig själv att vara lycklig. Men som sagt, ytterligare en Moyes-berättelse för sträckläsning.

Jojo Moyes – Livet efter dig och Arvet efter dig

Magiskt av Samartin

senor-peregrinoJamilet växer upp i en by i Mexico, fantastiskt vacker men med ett födelsemärke som gör att hon hamnar utanför och hela sin uppväxt får utstå spefulla och elaka kommentarer och blickar. Hela sin uppväxt drömmer hon om ett liv som alla andra. När sedan hennes mamma dör tar hon sig illegalt till USA där hon hoppas kunna spara tillräckligt med pengar för att hitta ett botemedel. Hon får jobb under falskt namn på ett mentalsjukhus på femte våningen hos Senor Peregrino som han kallar sig.  När hon en dag tappar sina identitetshandlingar på arbetet kräver Senor Peregrino att hon ska lyssna på hans historia för att sedan återfå sina handlingar. En magisk berättelse tar vid om hans pilgrimsvandring till det legendariska Santiago de Compostela. Han berättar om att aldrig mista tron på kärleken. Berättelsen pausas och återupptas och blandas med Jamilets egen historia och önskan om kärlek.

Senor Peregrino av Cecilia Samartin – En fantastisk berättelse som tog slut lite för snabbt. Samartin ger oss målande beskrivningar av både händelser och tankar genom hela boken. Jag, liksom Jamilet i boken blev fängslad av Senor Peregrinos berättelse. Det starka band patienten och Jamilet skapar under berättelsens gång är mer läkande än vilken modern medicin som helst. Hennes tro på hans berättelse helar honom och ger honom styrka att ta sig ut i livet igen. Tro, hopp och kärlek sammanfattad.

Jag ser fram emot att läsa nästa bok av författaren.

Feelgood som verklighetsflykt

det-lilla-bageriet-pa-strandpromenadenSå vill jag beskriva Det lilla bageriet på Strandpromenaden. Det är en mysig bok som kretsar kring brödet och hur det sammanför människor på ett udda sätt. Boken handlar om Polly som efter ett framgångsrikt liv råkar ut för en konkurs, som innebär bostadslöshet, separation från sambon och en stor skuld. Detta gör att hon vill komma bort från allt. Hon har en minimal budget för boende som gör att hon hamnar på en ö långt från allt. Dessutom är de boende på ön beroende av tidvattnet för att ta sig till fastlandet. Det är en ö som avfolkas och de bosatta ser inte med blida ögon på stadsbon Polly. Hon börjar i sitt sörjande baka bröd som sedan utvecklas till en verksamhet. Hon finner kärleken igen, tror hon, men blir bortvald till förmån för mannens hustru. Hon springer på en man i liknande situation som henne och redan då förstår man att det är så boken kommer att sluta.

Alltså rätt förutsägbart. Men de flesta relationsromaner och feelgood-romaner har en liknande story. Och det visste jag redan när jag såg omslaget. Colgans språk ger boken läsvärde. Hon beskriver miljön väldigt målande och det känns nästan som att jag själv är på samma plats. Helt enkelt en trevlig verklighetsflykt för en stund.

Förutsägbar story i ett förskönat Indien

En berättelse om en medelålders man vars liv går på tomgång, men som åker till Indien och får nya vänner, blir kär, upplever nya äventyr och får ny livsenergi.

Storyn är ytlig, överlag hyfsat intressant, något förutsägbar med en stereotyp bild av Indien och indier. Och slutar lyckligt till slut. Feelgood helt enkelt.

Men det är grovt tillyxade karaktärer, som jag aldrig kommer riktigt nära. Förutom Yogi, en Indiens Karlsson på taket fast godhjärtad och välvillig. Göran Borg känns lite för mycket, lite för medelålders bitter vit man som man ska tycka synd om.

Det som var mest underhållande var Yogis språk. Men det blir också dessvärre oerhört förutsägbart redan i första boken, och de övriga två levererar exakt samma sak. Att författaren dessutom på något ställe i Dimma över Darjeeling skriver ut det gör att jag tappar intresset även för Yogis språk: ”Att Yogi inte ens i denna stund av allvar kunde låta bli att förgyllas sitt språk…” (s 92)

Det är inte bara språket som blir förutsägbart i uppföljarna utan hela storyn. Göran åker hem, hamnar i samma gamla hjulspår, kommer till Indien och blir en ”ny människa”. Det enda som skiljer sig är miljöerna och några bikaraktärer som sticker ut mer eller mindre. I tredje boken utspelar sig samma historia men då i Sverige, på Österlen när indiske Yogi kommer dit och omvälver en hel bygd. Kanske trovärdigt på 50-60-talet, men idag?

Att jag ändå läste alla 3 har mer att göra med min envishet än att böckerna fick mig fast. Den tredje boken var svår att komma igenom. Det är ett trevligt tidsfördriv som fick mig att småle emellanåt men inte mycket mer än så.