På gränsen mellan normalitet och vansinne

beckombergaBokens baksida säger: ” När Jimmie Darling kommer till Beckomberga mentalsjukhus börjar hans dotter Jackie tillbringa allt mer tid där och när modern reser till Svarta havet blir sjukhuset hela hennes värld. Där finns läkaren Edvard Winterson som varje natt tar med sig Jim och några utvalda patienter till sina stora fester vid Lill-Jansplan, där finns Inger Vogel som rör sig på gränsen mellan ordning och ödeläggelse och Sabina med sina pärlor och sin bedrövelse. Där finns också Paul och kärleken, det verkliga vansinnet.” Det är den beskrivning jag får använda av boken då jag har svårt att sammanfatta Beckomberga – ode till min familj av Sara Stridsberg. En vacker bok med ett fantastiskt språk som beskriver personer som hamnat utanför samhällets ramar. I en tid då det fanns en plats de kunde få hjälp och kunde kalla hem. En av personerna i boken, som varit på ”Beckis” lång tid ser det som att det inte finns någon annan plats. Han vill inte ut i världen för inom sjukhusets väggar känner han sig trygg. Det finns ingen plats för honom i samhället enligt honom. Jimmie bland annat ser världen utanför som slutet på sitt liv. Även om han drar sig för att göra slut på det så är det det enda slutet han kan föreställa sig. Personerna som beskrivs inom sjukhuset känns som vem som helst och får en slags normalitet i sina handlingar och beteenden, vilket gör att jag ”lär känna” dem och vill veta mer om dem. Jag har svårt för att greppa Jackie, bokens huvudperson, och hennes förhållningssätt till sina föräldrar och vad som egentligen händer inuti henne. Både vid besöken på sjukhuset och utanför. Dessutom har jag lite svårt att se att man inte kämpar vidare för en person som uppenbarligen betyder så mycket utan bara med en axelryckning, känns det som, accepterar Jimmies önskan om att avsluta sitt liv. I det ser jag väl också skräcken hos Jackie att hon ska falla ned i samma mörker och destruktivitet som sin far. Dock verkar det som om vissa händelser i hennes liv ger henne mer mening med livet än vad samma händelser gav hennes far. Kanske är det även kärleken till träden som håller henne kvar. Läsvärd bok och jag tror den växer vid omläsning. Sara Stridsberg kommer till Malmö Stadsbibliotek den 29 januari och hade jag haft möjlighet att gå på det så hade jag varit given åhörare. Vill gärna höra mer kring boken och hennes författarskap.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.