Det värsta av allt ont eller det bästa av allt?

Om vänner som egentligen inte har något gemensamt. En författare med stora ambitioner. En fri från desamma. Pratar förbi varandra i alla sammanhang. Har kvasifilosofiska utläggningar om liv och död. Yta och djup. En bestämmer sig för att fejka sin död för att bli geniförklarad. En lever i nuet. Det är en kort sammanfattning av karaktärerna i Det värsta av allt ont av Tobbe Möller. Och det är en sammanfattning av innehållet. Svår att ta till sig och komma in i berättelsen. Knepig meningsbyggnad i vissa passager vilka kan behövas läsas om flera gånger för att få en tydlighet och ett sammanhang. Men Möller ger målande beskrivning av personer och människors längtan och strävan efter något större, ett liv efter detta i form av att vara ihågkommen för något storslaget. Genuina vardagsbeskrivelser med ironi är det jag tar med mig.

Annonser

En debutroman med oväntat slut

Madeleine har en sällsynt och obotlig sjukdom som gör att hon alltid tvingas stanna inomhus. Hon har inte varit utomhus på sjutton år. Hennes enda relationer är med mamman och sjuksköterskan som ständigt vakar över henne. Någon gång då och då kommer en lärare hem för avstämning i hennes hemundervisning.

Tills en dag när de får en ny granne, Olly. En kille i samma ålder som har en svår uppväxt. En sällsam kärlekshistoria växer fram på distans och en dag känner Madeleine en stark längtan efter att få träffa Olly på riktigt. Vad är livet värt om hon inte får uppleva kärlek på riktigt. De börjar träffas i smyg. En dag har Madeleine fått nog och med livet som risk ger hon och Olly sig iväg på en resa som får ett tragiskt slut.

Det är en speciell kärleksroman med funderingar kring livets mening med en ovanligt twist på slutet. Jag hade verkligen sett fram emot att läsa boken. Den har hamnat på NY Bestsellerlista men jag är inte en lika övertygad fantast av romanen. Den har en något barnslig ton över sig. Beskrivningarna är Harlekin-aktiga och utan en känsla av äkta kärlek, på riktigt. Och som verkligen känns verklig för mig som läsare. Besvikelsen var alltså stor. Och nej, jag kommer knappt ihåg boken fast jag la den ifrån mig för bara en liten stund sedan.

Ingenting och allting av Nicola Yoon

Stora känslor i en gripande och annorlunda kärleksroman

50 sidor och sedan var jag fast. Jag hade svårt att lägga ifrån mig Livet efter dig av Jojo Moyes. En gripande berättelse om en annorlunda kärlekshistoria.

Louisa Clark bor hemma hos sina föräldrar i skuggan av sin syster. Will Traynor var en framgångsrik man innan en motorcykelolycka förändrade hans liv. Deras vägar korsas när Louisa behöver ett nytt jobb och Wills föräldrar behöver någon som håller Will sällskap. Louisas enda uppgift, inser hon efter ett tag, är att få Will att ändra sitt beslut att själv avsluta sitt liv. Hon gör allt hon kan och i den processen växer en fantastisk och annorlunda kärlekshistoria fram. Det är en bok som gör mig tagen samtidigt som en ilska växer fram över Wills själviska önskan. Samtidigt funderar jag på hur en sådan gränslös kärlek kan växa fram på så kort tid. Det är länge sedan jag gråtit till en bok, men denna fick mig att gråta vid ett par tillfällen. Moyes förmår mig att känna och tänka som både Louisa och Will, samtidigt. Och den humor, ibland rå och obarkad, som lyfts fram i samspelet mellan huvudpersonerna ger en förlösande känsla, ämnet till trots.

Jag dök in i uppföljaren Arvet efter dig med en förväntan att bli lika tagen som av den första. Men jag hittar inte riktigt det där extra. Den är väldigt bra, inte tal om det. Men den griper inte tag i mig på samma sätt. Det är en fin och varm berättelse om att gå vidare med oerhörd sorg och saknad. Vi får veta hur de efterlevande hanterat Wills bortgång samtidigt som nya komplikationer tillkommer. Berättelsen lämnar mig något irriterad, varför har jag svårt att förklara. Det kan nog grunda sig i den uppoffring som Louisa gör och att hon enbart lever för andra människor och inte tillåter sig själv att vara lycklig. Men som sagt, ytterligare en Moyes-berättelse för sträckläsning.

Jojo Moyes – Livet efter dig och Arvet efter dig

Magiskt av Samartin

senor-peregrinoJamilet växer upp i en by i Mexico, fantastiskt vacker men med ett födelsemärke som gör att hon hamnar utanför och hela sin uppväxt får utstå spefulla och elaka kommentarer och blickar. Hela sin uppväxt drömmer hon om ett liv som alla andra. När sedan hennes mamma dör tar hon sig illegalt till USA där hon hoppas kunna spara tillräckligt med pengar för att hitta ett botemedel. Hon får jobb under falskt namn på ett mentalsjukhus på femte våningen hos Senor Peregrino som han kallar sig.  När hon en dag tappar sina identitetshandlingar på arbetet kräver Senor Peregrino att hon ska lyssna på hans historia för att sedan återfå sina handlingar. En magisk berättelse tar vid om hans pilgrimsvandring till det legendariska Santiago de Compostela. Han berättar om att aldrig mista tron på kärleken. Berättelsen pausas och återupptas och blandas med Jamilets egen historia och önskan om kärlek.

Senor Peregrino av Cecilia Samartin – En fantastisk berättelse som tog slut lite för snabbt. Samartin ger oss målande beskrivningar av både händelser och tankar genom hela boken. Jag, liksom Jamilet i boken blev fängslad av Senor Peregrinos berättelse. Det starka band patienten och Jamilet skapar under berättelsens gång är mer läkande än vilken modern medicin som helst. Hennes tro på hans berättelse helar honom och ger honom styrka att ta sig ut i livet igen. Tro, hopp och kärlek sammanfattad.

Jag ser fram emot att läsa nästa bok av författaren.