Skräck från 1800-talet – Frankenstein

frankenstein-eller-den-moderne-prometeusMary Shelleys Frankenstein utkom i början av 1800-talet. Den kategoriseras som en gotisk novell med en blandning mellan skräck och romantik. Den kallas för gotisk för att miljön gotiska berättelser utspelar sig i är gamla slott och kloster med underjordiska passager och dolda utrymmen och rum bakom lönndörrar.

Nyromantikerna svärmade för medeltidens kultur där gamla borgruiner och gotiska katedraler blev omtyckt rekvisita. Dessutom hade denna typ av romaner skräckeffekter som särskilt kännemärke, man fascinerades även av galenskap. Både skräckeffekten och galenskapen är betydande i Frankenstein. Skräckeffekten är subtil och genomsyrar hela berättelsen och uppstår redan i början med Waltons beskrivning av sitt möte med Frankenstein.

Boken börjar alltså med en upptäcktsresandes brev till sin syster. I dessa brev berättar han om sin egen resa och hur han på denna resa träffar på en vetenskapsman, Frankenstein. Sedan övergår berättandet till ett nedskrivet manus av det som Frankenstein berättat för Walton. Frankenstein berättar således om sitt intresse för vetenskapen och sin önskan att skapa liv av död materia i kombination med elektricitet (och galvanism). Han lyckas skapa en varelse som har mänskliga funktioner men till sinnet är som ett nyfött barn och till råga på allt ser hemsk ut. (Innan jag läste boken trodde jag, så som många andra, att det var monstret som hette Frankenstein). Mitt i boken får man följa varelsen eller monstret i hans berättelse och upplevelser tills han möter sin skapare Frankenstein.

Monstret blir illa bemött pga sitt utseende och människor i hans närhet blir rädda. Det skapar en ensamhet hos monstret som gör att han vill hämnas på sin skapare. Han får tillfälle till detta då han av en händelse springer på Frankensteins lillebror. När han väl träffar Frankenstein vill han att han ska skapa honom en fru för att han inte ska vara ensam. Frankenstein lovar detta men ångrar sig. Efter det sker fler dödsfall i Frankensteins närhet. Och jag kommer inte avslöja hur det slutar.

Budskap

Undertiteln till Frankenstein är The Modern Prometheus eller på svenska Den moderne Prometeus. Denna titel syftar tillbaka på Prometheus i den grekiska mytologin. Han tyckte människan var överlägsen djuren och stal elden och gav den till människan. Och detta var ett sätt att trotsa guden Zeus.Och som Mazzarella skriver så hänvisar Mary Shelley till Prometheus i brev ”Ensam stal Prometheus eld för att väcka den första människan till liv”. På Shelleys tid var elden en symbol för människans färdigheter och framför allt elektricitet och Shelleys funderingar kring detta var främst om hur liv kan skapas och i detta sammanhang galvanism. Paralleller kan alltså dras till Frankenstein då han anser sig stå över mänskligheten genom att skapa liv av död materia och detta genom elektricitet. Och går man vidare i tankarna och drar paralleller till idag så borde ju hjärtstartare och andra livsåtergivande maskiner inom vetenskapen just fylla den funktionen. Idag kan man ju ge liv tillbaka till någon som fått hjärtstopp. Så var Shelley bara väldigt före sin tid i sina funderingar och tankar?

Prometheus blir bestraffad genom att bindas vid en klippa. Där hackade en rovfågel ständigt ut hans lever, vilken dock lika ständigt växte ut igen. Frankenstein blir också bestraffad i det att hans närmaste blir mördade av monstret.

Boken lyfter frågan om hur mycket kan man experimentera med naturen. Paralleller kan dras till dagens samhälle och forskning. Bland annat forskas det kring gener och även fosterdiagnostik där man kan välja bort människor i ett tidigt stadium.

Monstret kräver, i slutet av sin berättelse, att Frankenstein ska skapa en fru till honom – ”Jag kräver en varelse av annat kön, men lika hemsk som jag själv”. Frankenstein går tveksamt med på detta. Han inser dock att han genom sitt skapande av liv gått över gränsen för vad som är möjligt och förstör sin påbörjade varelse. I och med det skriver han på sin egen dödsdom och ett evigt lidande.

Efter mordet på vännen Clerval inser han att monstret inte kommer sluta innan någon av dem är död. Monstret säger ju också att ”kom ihåg att jag kommer att vara hos dig på din bröllopsnatt”. Frankenstein tror då att det är honom monstret är ute efter men det är istället hans fru Elisabeth – ”När jag trodde att jag bara förberedde min egen död påskyndade jag ett långt kärare offers bortgång.” Och detta för att skapa största möjliga lidande, samma lidande som monstret anser sig ha.

Ett annat budskap jag läste in i boken var hur människor möter det främmande. Monstret var en god varelse inledningsvis men vartefter tiden går och han lär sig mer och mer om samhället och människor desto ondare blir han. Monstret blir alltså så som människor behandlar honom. Eftersom människorna behandlar honom illa, de blir rädda för honom och då blir han ond. Det framkommer tydligt i hans berättelse. Han vill inget hellre än att passa in och kunna leva ett lyckligt och lugnt liv.

Paralleller av denna berättelse kan även dras till dagens samhälle. Hur ser vår acceptans ut för människor som är olik oss själva? Och vad gör denna brist på acceptans med de människor som enligt våra normer inte passar in?

Frankenstein och hans monster

Frankensteins uppväxt i en schweizisk, välbärgad familj som blir intresserad av vetenskap. Efter studier blir han besatt av att skapa liv och skapar en varelse. När monstret börjar döda människor i hans närhet blir han fylld av skam och rädsla av att ha skapat detta monster. Efter mordet på hans bror borde han trätt fram och berättat för att skona livet på den oskyldiga Justine. Men han avstår från att göra detta och bidrar sålunda till ytterligare en död. I början är Frankenstein en oskyldig ung man som förvandlas till synisk och skuldtyngd.

Monstret var skapat av gamla kroppsdelar. Från början var han som ett oskyldigt, nyfött barn med samma hjärnkapacitet. Han lär sig av samhället. Från början är han god och vill bara gott. Han vill passa in i samhället men när människor möter honom blir de rädda för honom. Han känner ett utanförskap och genom att bli behandlad som ond blir han det. Men ondskan visar sig endast i att han vill hämnas på sin skapare. ”Jag tittade på mitt offer, och mitt hjärta svällde av skadeglädje och helvetisk triumf. Jag klappade händer och utropade: Jag kan också framkalla förtvivlan. Min fiende är inte orubblig. Detta dödsfall kommer att göra honom förkrossad, och tusen andra olyckor ska plåga och tillintetgöra honom.”

Bägge karaktärerna har både en god och en ond sida. Vem är egentligen mest ond?

Källor:

http://www.britannica.com/EBchecked/topic/239776/Gothic-novel

http://sv.wikipedia.org/wiki/Prometheus

Bergsten, Staffan och Elleström, Lars, 2004, Litteraturhistoriens grundbegrepp, Studentlitteratur, Lund

Holmberg, Claes-Göran och Ohlsson, Anders, 1999, Epikanalys- En introduktion, Studentlitteratur, Lund

Mazzarella, Merete, 2014, Själens Nattsida – om Mary Shelley och hennes Frankenstein, Atlantis, Finland

Annonser

Barndomsskildring från ett rämnande folkhem

mig-ager-ingenÅsa Linderborgs skönlitterära debut från 2007 – Mig äger ingen – är en stark skildring av en flickas uppväxt med sin ensamstående, alkoholiserade pappa i Västerås. Det är en självbiografisk bok som även har filmatiserats 2013.

Åsa Natasja Andersson, som hon hette från födseln, växte upp med sin pappa på 70-talet efter att hennes mamma lämnat pappan och henne. Pappan är härdare på Metallverken i Västerås. Skildringen av pappan är intressant, allt är alltid alla andras fel, han är rädd för att sticka ut. Men han försöker hålla ihop för sin dotter som är hans allt. Hon visar en bild av en uppväxt som var tragisk men med en ljus bild av sin pappa. De hade roliga stunder tillsammans som hon lyfter fram istället för att enbart bli bitter över uppväxten. Hon visar på vilken makt alkoholen har på hennes pappa och hennes förtvivlan och vånda över att inte kunna få pappan att inte dricka. Hon lyfter fram sin pappa med kärlek och värme även om han inte räckte till och hade stora problem med både alkoholen och sig själv. Åsas dubbla känslor i sin relation till sin pappa lyser starkt igenom hela berättelsen.

En stark episod i boken är när Åsa byter efternamn. ”Pappa visste ingenting förrän jag kom hem med ett prov han måste underteckna. Han satt tyst hela kvällen med den tjocka tummen över namnet uppe i det vänstra hörnet. Han lyfte på den för att se vad jag kallade mig, i förhoppnings att han läst fel första, andra och tionde gången… Pappas jänta hade blivit Tanjas dotter.” De pratade inte om detta eller andra ”jobbiga” ämnen. Och pratade de om något så var det alltid någon annans fel eller att alla andra var ”plojty”.

Åsa bryter i princip helt med sin pappa i övre tonåren men söker upp honom för en ny relation när hon själv får barn. Dock tycker jag nog att denna del känns lite platt. Tidigare har hennes berättelse gripit tag i mig men nu berättas historien i snabb takt och utan djupare beskrivningar.

Det är en bra bok och jag får en känsla av hur Åsas uppväxt var och de problem hennes pappa brottas med. Dessutom är det intressant att läsa för mig som själv bott i Västerås, ett helt annat Västerås än det som skildras i boken. Men den totala förändringen hade nog inte skett 1993 för Domus fanns kvar och många av de andra riktmärkena hon berättar om. Idag är det nog svårt att känna igen 70-talets Västerås som arbetarstaden med fokus på Metallverken.