Dystopisk verklighet

bon-for-tjernobyl-kronika-over-framtidenDet litterära reportaget har vunnit mark genom att Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset i litteratur för några veckor sedan. Det litterära reportaget behandlar ämnen med nyhetsvärde men ges en möjlighet till mer ingående beskrivningar där det personliga kan dominerar, som i detta fall.

Jag har läst Bön för Tjernobyl, En framtidskrönika av ovannämnda författare. Jag är ingen stor anhängare av litterära reportage. Och dessvärre blev jag inte mer biten av denna. Visst, det är hemska beskrivningar om vad som hände i Tjernobyl och jag kan absolut känna med personerna som berättar. Hennes berättelser är som knytnävsslag i solar plexus, skriver Kaj Schueler på SvD som just en recension på denna bok. Ja, jag håller med honom.

Men jag har svårt att ta till mig sättet Aleksijevitj skriver på. Det känns korthugget och jag får inget riktigt sammanhang med alla tankepauser och avhuggna meningar. Det är tur att jag inte bestämmer över vem som ska få Nobelpris :-).

Boken bygger på samtal med många olika personer, med olika bakgrund och relation till olyckan i Tjernobyl på 80-talet. Allt från räddningsarbetare till jordbrukare mfl. Hon har lyssnat på många röster och återgett deras berättelser kring händelsen. Fruktansvärda händelser som påverkar inte bara de boende och räddningsarbetarna i närområdet utan många, många andra både direkt och indirekt, då liksom nu. Alla de som lever med följderna av katastrofen. En bok att läsa för att minnas och förstå.

Annonser

Att läsa nobelpristagare

lilla-smycketJag gissade att den skulle vara svår att ta till sig. Men att jag måste läsa vissa passager två gånger för att greppa brukar inte hända, inte ens med nobelpristagare. Men nu var jag då där. Har läst Lilla Smycket av Patrick Modiano två gånger. Tur att boken var så tunn. Men när jag väl läst och läst om så växer boken. Många passager med miljöer från Paris som jag har en känsla för från de gånger jag besökt Paris med dåvarande sambon i slutet på 90-talet.

Boken handlar om en tjej i 20-års åldern. Hennes mamma påstås ha dött i Marocko när hon bara var ett barn (ca 6-8 år).

En dag får hon syn på en kvinna på tunnelbanan som liknar hennes mamma. Hon följer efter henne och berättelsen handlar om hennes uppgörelse med och förståelse av det förflutna. Hon dyker ned i minnen som hon förträngt. Frågor uppstår som hon inte får svar på så som varför hennes mamma övergav henne.

Modiano har ett vackert språk (eller översättningen visar på det), även om jag denna gång läste boken på svenska. Jag kommer nog försöka ta mig igenom den på franska vad det lider, men den får nog ligga och mogna till sig lite innan. Det finns många tänkvärda passager i boken som inte tydligt visar på vad han menar men efter omläsning så förstår man tjejen, Therese, vilsenhet och ensamhet. Och känslan av övergivenhet som även framkommer i hennes relation som barnflicka åt familjen Valadier där hon får bekräftat sin egen känsla av övergivenhet av barnet i familjen. Föräldrarna i familjen beter sig som om barnet nästan inte finns och att de kan överge henne när som helst, liksom Therese själv blev övergiven.

Det är absolut en läsvärd bok, men ge inte upp om du inte hänger med på början. Den växer som sagt var vid omläsning.

Litteraturpriser 2014

Här kommer ett gäng skönlitterära pristagare som utsetts under 2014. Det är absolut ingen komplett lista men det är de böcker/författare jag kommer försöka läsa framöver.

Patrick Mudiano – Nobelpriset i litteratur – Svenska Akademien

Kristina Sandberg ”Liv till varje pris” – Augustpriset – Svenska Förläggareföreningen och Svenska Dagbladets litteraturpris

Tove Alsterdal ”Låt mig ta din hand”  – Årets bästa svenska kriminalroman – Svenska Deckarakademien

Kjell Westö ”Hägring38” – Nordiska rådets litteraturpris

Bengt af Klintberg – Wahlström & Widstrands litteraturpris

Pooneh Rohis ”Araben” – Katapultpriset

Slangbellanpristagare inte utsedd ännu för 2014.

Hägring 38 av Kjell Westö

hagring-38Hägring 38 är en Helsingforsskildring av Kjell Westö. Han fick årets litteraturpris från Nordiska Rådet. Den utspelar sig under några månader 1938.

Berättelsen börjar med att huvudpersonen advokat Claes Thune känner på sig att något är fel. Hans kontorist Matilda Wiik, som är berättelsens andra huvudperson, är sen vilket hon aldrig brukar vara. Därefter kastas vi tillbaka några månader i tiden och får följa dessa personers tid. Både hur deras samspel utvecklas och hur det mår och känner inombords. Fru Wiik, som har flera inneboende personer, får en obehaglig tillbakablick i sitt förflutna en dag när hon hör en röst som hon känner igen. Det är en av personerna som ingår i herrklubben, Onsdagsklubben, som har ett möte på Thunes kontor strax efter att fru Wiik börjat där. Thune brottas själv med att han har blivit lämnad av sin hustru och genomgår en skilsmässa. Och anledningen till att frun lämnar honom är en annan man, som är medlem i Onsdagsklubben.

På näst sista sidan får vi veta vad som hänt fru Wiik. Och det var inte vad jag räknade med!

Det är en bra bok. Det som jag dock hade lite svårt för var det lite omoderna språket, som ändå verkade tidstypiskt och finlandssvenskt. Även om jag inte är insatt i situationen i Finland i slutet på 30-talet så får man en känsla av att befinna sig där och då. Och att titlarna är så viktiga.

Karaktärerna beskrivs fint och utvecklas under hela berättelsen. För mig förändrades Milja Matilda Wiik under hela tiden. Inslagen med hennes tankar och drömmar från tiden i läger kändes konstiga att läsa. Kunde det verkligen vara så illa i vårt grannland? Vissa scener var väldigt ingående beskrivna och jag blev illa berörd. Framförallt beskrivningen av undersökningen som gjordes i ett av lägren.

I sista delen av boken byggs spänningar upp mellan deltagarna i Onsdagsklubben. Man märker att det börjar närma sig krig och många referenser görs till händelser i Europa. Det är intressant att följa hur människor tänkte kring den uppblossande konflikten. Vissa stod klart och tydligt på tyskarnas sida, andra ville helst inte prata om politik och på så sätt undvika konflikt i den närmaste bekantskapskretsen. En reflektion Thune har i boken har med detta att göra. Det var den 5 oktober och Hitler hade gått in i Böhmen och ockuperat Sudetenland. Onsdagsklubben har möte ”Stämningen var dämpad. Alla, också trätobröderna Arelius och Lindemark, framförde sina åsikter lugnt och sansat, det fanns en beredskap att lyssna till vad meningsmotståndaren hade att säga. Det var, tänkte Thune, som om de alla förstått att kriget – det riktiga, stora, kriget – kommit ett steg närmare och nu befann sig så nära att de redan kunde höra mullret.”

Gällande titeln fastnade jag för ett par rader i boken där Thune är ute på promenad och ser flera målare. Bland dem en kvinna han stött på under sommaren när han solade på en klipphäll. Han såg henne i Helsingfors igen men när han vände sig om var hon borta. ”En hägring. Som så mycket annat. Hela morgonen och hela hans liv kändes med en som en tunn hägring. Som om ingenting var riktigt verkligt, som om allt han företog sig förblev ogjort.” Själv förklarar Westö titeln på en föreläsning jag deltog i för en dryg månad sedan. Läs referatet här. 

Kjell Westö fick Nordiska Rådets litteraturpris

Kjell Westö (föregående inlägg) fick 2014 års litteraturpris från Nordiska Rådet för sin bok Hägring 38. Jag har fortfarande inte haft tid att läsa den men nu ligger den i alla fall överst i min att-läsa bokhög.

“Nordiska rådets litteraturpris tilldelas den finländske författaren Kjell Westö för romanen ”Hägring 38” som på stämningsmättad prosa levandegör ett kritiskt ögonblick i Finlands historia med bäring på vår samtid”.

http://www.norden.org/sv/aktuellt/nyheter/kjell-westoe-fick-nordiska-raadets-litteraturpris-2014-foer-201chaegring-38201d

2014 års nobelpristagare i litteratur

Patrick Modiano får årets nobelpris i litteratur. Det är ingen författare jag känner till eller har läst något av men jag antar att nu är det då dags.

Patrick Modiano är en fransk författare och är född 30 juli 1945 i Boulogne-Billancourt.

Följande böcker finns utgivna på svenska (källa Wikipedia):

  • Place de l’Étoile (La place de l’Étoile) (översättare Lena och Cai Melin, 1970)
  • De yttre boulevarderna (Les boulevards de ceinture) (översättare Anne-Marie Edéus, PAN/Norstedt, 1974)
  • Villa Triste (Villa Triste) (översättare Anne-Marie Edéus, PAN/Norstedt, 1977)
  • Familjebok (Livret de famille) (översättare Anne-Marie Edéus, Norstedt, 1979)
  • De dunkla butikernas gata (Rue des boutiques obscures) (översättare Anne-Marie Edéus, Norstedt, 1980)
  • Ungdomsår (Une jeunesse) (översättare Anne-Marie Edéus, Norstedt, 1985)
  • Minnets kvarter (Quartier perdu) (översättare Anne-Marie Edéus, Norstedt, 1986)
  • Bröllopsresa (Voyage de noces) (översättare Katja Waldén, Bonnier, 1992)
  • En cirkus drar förbi (Un cirque passe) (översättare Katja Waldén, Bonnier, 1993)
  • Lilla smycket (La petite bijou) (översättare Pontus Grate, Grate, 2012)
  • Nätternas gräs (L’herbe des nuits) (översättare Anna Säflund-Orstadius, Grate, 2013)
  • Dora Bruder (Dora Bruder) (översättare Madeleine Gustafsson, Grate, 2014)

Är det någon annan som läst något av honom och kan rekommendera vilken bok man börjar med som novis på författaren?

Ett reportage om Patrick Modiano i DN