Förutsägbar story i ett förskönat Indien

En berättelse om en medelålders man vars liv går på tomgång, men som åker till Indien och får nya vänner, blir kär, upplever nya äventyr och får ny livsenergi.

Storyn är ytlig, överlag hyfsat intressant, något förutsägbar med en stereotyp bild av Indien och indier. Och slutar lyckligt till slut. Feelgood helt enkelt.

Men det är grovt tillyxade karaktärer, som jag aldrig kommer riktigt nära. Förutom Yogi, en Indiens Karlsson på taket fast godhjärtad och välvillig. Göran Borg känns lite för mycket, lite för medelålders bitter vit man som man ska tycka synd om.

Det som var mest underhållande var Yogis språk. Men det blir också dessvärre oerhört förutsägbart redan i första boken, och de övriga två levererar exakt samma sak. Att författaren dessutom på något ställe i Dimma över Darjeeling skriver ut det gör att jag tappar intresset även för Yogis språk: ”Att Yogi inte ens i denna stund av allvar kunde låta bli att förgyllas sitt språk…” (s 92)

Det är inte bara språket som blir förutsägbart i uppföljarna utan hela storyn. Göran åker hem, hamnar i samma gamla hjulspår, kommer till Indien och blir en ”ny människa”. Det enda som skiljer sig är miljöerna och några bikaraktärer som sticker ut mer eller mindre. I tredje boken utspelar sig samma historia men då i Sverige, på Österlen när indiske Yogi kommer dit och omvälver en hel bygd. Kanske trovärdigt på 50-60-talet, men idag?

Att jag ändå läste alla 3 har mer att göra med min envishet än att böckerna fick mig fast. Den tredje boken var svår att komma igenom. Det är ett trevligt tidsfördriv som fick mig att småle emellanåt men inte mycket mer än så.

Annonser

Minnet av en uppväxt

spdomen__en_flickas_memoarerSpådomen är en berättelse ur minnet av en uppväxt. Vad som rör sig i huvudet på ett barn och senare tonåring och hur mammans självutplånande och självömkan påverkar barnet. Relationen mellan mor och dotter beskrivs målande.

”Det är något med mammas liv som hon här ansvaret för. Vad är det? Det är att mamma har ett liv som hon inte trivs med. Mamma tvingas göra en massa saker som hon inte har lust med.” En beskrivning av skuldkänslor av att bara finnas till. Mamman fick ge upp sin musikaliska karriär då de följde pappans val vilket påverkar hela familjen under tiden pappan bor kvar men framförallt när han lämnar mamman. Det gör att flickan tar på sig en glad fasad som aldrig klagar. Att det sedan i sin tur påverkar henne som person i sitt vuxna liv är inte alls konstigt.

Flickan funderar även mycket på kärlek, om det beror på att hon växer upp i ett kärlekslöst äktenskap är nog svårt att avgöra. I tiden för berättelsen skulle man ju hålla ihop för barnens skull, varken bra nu eller då. Men flickan finner att kärlek finns i faster Rickis liv, till slut. Det blir än mer magiskt när Ricki gått till spådam som förutspått att hon skulle träffa en mörk man, som hon sedan också gör. Det ger barnet ett hopp om att kärlek finns och kan uppnås.

Andra tankeväckande fraser som jag kommer bära med mig är:

”Människor vet inte mycket om varandra.”

Man har förutfattade meningar om andra människor.

”Någon klok människa har sagt att vi bara består av fiktion, av tanken som vi gör om oss själva.” Efterhandskonstruktioner av att beslut fattas i logik och tankeskärpa.

En väldigt bra bok med ett fint språk som är väl värd att läsa.

Minnesbilder ur ett liv

Jag har varit på en författarträff med Agneta Pleijel på Lomma Bibliotek. Jag gick dit utan större kännedom om författaren och hennes verk. Nu ser jag verkligen fram emot att läsa Pleijels senaste bok Spådomen. Berättelsen bygger på gestaltningar av minnesbilder från författarens eget liv och kretsar kring hennes (flickan i boken) faster Ricki. Berättelsen har två berättare  – flickan, ett hon, och ett jag. Jaget är en äldre persona som fyller i det den unga flickan inte kan veta. I slutet sammanfaller hon och jag mer och mer. Pleijel läste några passager ur boken som skapade ett intresse. Hon berättade dessutom om omständigheter, personer och händelser ur hennes eget liv som gjort boken till vad den är.

Deckare med verklighetsanknuten ansats

våregenlillahemlighetVår egen lilla hemlighet kryper under skinnet. En deckare som berör. Den handlar om utsatthet och våld som kan ske var som helst, när som helst och drabba vem som helst. Många gånger utan att någon får reda på det eller ens märker att allt inte står rätt till. Det kan vara din granne, din arbetskamrat eller någon släkting.

Att det finns överraskande vändningar i boken gör att jag, trots att jag inte gillar deckare, fortsätter läsa. Det är en lättläst bok med direkt språk som handlar om poliser som även de har fel och brister. Det finns, förutom själva deckargåtan, en historia om människorna bakom poliserna. Läsvärd men den kanske inte stannar kvar i mitt minne någon längre tid.

Spionthriller med oväntat slut

 

41jkRpEuEwL._SX323_BO1,204,203,200_Jag hade höga förväntningar när jag började läsa The Expats, min första bok jag läser på engelska på ett tag. Författare som Patricia Cornwell och John Grisham lovordar den på omslaget. Och visst boken är bra men känns dessvärre som ännu en i mängden. Jag hittar inget som får mig att minnas boken. Visst, intrigen är bra och det är svårt att lista ut hur den ska sluta. Men någon bladvändare blev det aldrig för mig. Kanske det beror på att det är ett tag sedan jag läste på engelska men det kan inte bara bero på det. Många delar i historien haltar och det finns flera saker som känns overkliga, eller kanske bara amerikanska :-).

Boken handlar om en kvinna, Kate, och hennes man Dexter. De flyttar som expats till Luxemburg. Hon tidigare CIA-agent som försöker hålla det hemligt och han arbetar med IT. Hon försöker anpassa sig till en helt ny värld för henne och han är inte närvarande, varken fysiskt eller mentalt. Ett par saker gör att Kate börja fundera på om allt inte står rätt till. Jag hade inte kunna lista ut slutet så på så sätt är berättelsen bra upplagd, det finns spänningsmoment ända till slutet. Och även efter det: hur gick det för dem när allt avslöjades? Men jag kommer nog inte minnas den efter att jag skrivit klart dessa rader.

Dystopisk verklighet

bon-for-tjernobyl-kronika-over-framtidenDet litterära reportaget har vunnit mark genom att Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset i litteratur för några veckor sedan. Det litterära reportaget behandlar ämnen med nyhetsvärde men ges en möjlighet till mer ingående beskrivningar där det personliga kan dominerar, som i detta fall.

Jag har läst Bön för Tjernobyl, En framtidskrönika av ovannämnda författare. Jag är ingen stor anhängare av litterära reportage. Och dessvärre blev jag inte mer biten av denna. Visst, det är hemska beskrivningar om vad som hände i Tjernobyl och jag kan absolut känna med personerna som berättar. Hennes berättelser är som knytnävsslag i solar plexus, skriver Kaj Schueler på SvD som just en recension på denna bok. Ja, jag håller med honom.

Men jag har svårt att ta till mig sättet Aleksijevitj skriver på. Det känns korthugget och jag får inget riktigt sammanhang med alla tankepauser och avhuggna meningar. Det är tur att jag inte bestämmer över vem som ska få Nobelpris :-).

Boken bygger på samtal med många olika personer, med olika bakgrund och relation till olyckan i Tjernobyl på 80-talet. Allt från räddningsarbetare till jordbrukare mfl. Hon har lyssnat på många röster och återgett deras berättelser kring händelsen. Fruktansvärda händelser som påverkar inte bara de boende och räddningsarbetarna i närområdet utan många, många andra både direkt och indirekt, då liksom nu. Alla de som lever med följderna av katastrofen. En bok att läsa för att minnas och förstå.

Skräck från 1800-talet – Frankenstein

frankenstein-eller-den-moderne-prometeusMary Shelleys Frankenstein utkom i början av 1800-talet. Den kategoriseras som en gotisk novell med en blandning mellan skräck och romantik. Den kallas för gotisk för att miljön gotiska berättelser utspelar sig i är gamla slott och kloster med underjordiska passager och dolda utrymmen och rum bakom lönndörrar.

Nyromantikerna svärmade för medeltidens kultur där gamla borgruiner och gotiska katedraler blev omtyckt rekvisita. Dessutom hade denna typ av romaner skräckeffekter som särskilt kännemärke, man fascinerades även av galenskap. Både skräckeffekten och galenskapen är betydande i Frankenstein. Skräckeffekten är subtil och genomsyrar hela berättelsen och uppstår redan i början med Waltons beskrivning av sitt möte med Frankenstein.

Boken börjar alltså med en upptäcktsresandes brev till sin syster. I dessa brev berättar han om sin egen resa och hur han på denna resa träffar på en vetenskapsman, Frankenstein. Sedan övergår berättandet till ett nedskrivet manus av det som Frankenstein berättat för Walton. Frankenstein berättar således om sitt intresse för vetenskapen och sin önskan att skapa liv av död materia i kombination med elektricitet (och galvanism). Han lyckas skapa en varelse som har mänskliga funktioner men till sinnet är som ett nyfött barn och till råga på allt ser hemsk ut. (Innan jag läste boken trodde jag, så som många andra, att det var monstret som hette Frankenstein). Mitt i boken får man följa varelsen eller monstret i hans berättelse och upplevelser tills han möter sin skapare Frankenstein.

Monstret blir illa bemött pga sitt utseende och människor i hans närhet blir rädda. Det skapar en ensamhet hos monstret som gör att han vill hämnas på sin skapare. Han får tillfälle till detta då han av en händelse springer på Frankensteins lillebror. När han väl träffar Frankenstein vill han att han ska skapa honom en fru för att han inte ska vara ensam. Frankenstein lovar detta men ångrar sig. Efter det sker fler dödsfall i Frankensteins närhet. Och jag kommer inte avslöja hur det slutar.

Budskap

Undertiteln till Frankenstein är The Modern Prometheus eller på svenska Den moderne Prometeus. Denna titel syftar tillbaka på Prometheus i den grekiska mytologin. Han tyckte människan var överlägsen djuren och stal elden och gav den till människan. Och detta var ett sätt att trotsa guden Zeus.Och som Mazzarella skriver så hänvisar Mary Shelley till Prometheus i brev ”Ensam stal Prometheus eld för att väcka den första människan till liv”. På Shelleys tid var elden en symbol för människans färdigheter och framför allt elektricitet och Shelleys funderingar kring detta var främst om hur liv kan skapas och i detta sammanhang galvanism. Paralleller kan alltså dras till Frankenstein då han anser sig stå över mänskligheten genom att skapa liv av död materia och detta genom elektricitet. Och går man vidare i tankarna och drar paralleller till idag så borde ju hjärtstartare och andra livsåtergivande maskiner inom vetenskapen just fylla den funktionen. Idag kan man ju ge liv tillbaka till någon som fått hjärtstopp. Så var Shelley bara väldigt före sin tid i sina funderingar och tankar?

Prometheus blir bestraffad genom att bindas vid en klippa. Där hackade en rovfågel ständigt ut hans lever, vilken dock lika ständigt växte ut igen. Frankenstein blir också bestraffad i det att hans närmaste blir mördade av monstret.

Boken lyfter frågan om hur mycket kan man experimentera med naturen. Paralleller kan dras till dagens samhälle och forskning. Bland annat forskas det kring gener och även fosterdiagnostik där man kan välja bort människor i ett tidigt stadium.

Monstret kräver, i slutet av sin berättelse, att Frankenstein ska skapa en fru till honom – ”Jag kräver en varelse av annat kön, men lika hemsk som jag själv”. Frankenstein går tveksamt med på detta. Han inser dock att han genom sitt skapande av liv gått över gränsen för vad som är möjligt och förstör sin påbörjade varelse. I och med det skriver han på sin egen dödsdom och ett evigt lidande.

Efter mordet på vännen Clerval inser han att monstret inte kommer sluta innan någon av dem är död. Monstret säger ju också att ”kom ihåg att jag kommer att vara hos dig på din bröllopsnatt”. Frankenstein tror då att det är honom monstret är ute efter men det är istället hans fru Elisabeth – ”När jag trodde att jag bara förberedde min egen död påskyndade jag ett långt kärare offers bortgång.” Och detta för att skapa största möjliga lidande, samma lidande som monstret anser sig ha.

Ett annat budskap jag läste in i boken var hur människor möter det främmande. Monstret var en god varelse inledningsvis men vartefter tiden går och han lär sig mer och mer om samhället och människor desto ondare blir han. Monstret blir alltså så som människor behandlar honom. Eftersom människorna behandlar honom illa, de blir rädda för honom och då blir han ond. Det framkommer tydligt i hans berättelse. Han vill inget hellre än att passa in och kunna leva ett lyckligt och lugnt liv.

Paralleller av denna berättelse kan även dras till dagens samhälle. Hur ser vår acceptans ut för människor som är olik oss själva? Och vad gör denna brist på acceptans med de människor som enligt våra normer inte passar in?

Frankenstein och hans monster

Frankensteins uppväxt i en schweizisk, välbärgad familj som blir intresserad av vetenskap. Efter studier blir han besatt av att skapa liv och skapar en varelse. När monstret börjar döda människor i hans närhet blir han fylld av skam och rädsla av att ha skapat detta monster. Efter mordet på hans bror borde han trätt fram och berättat för att skona livet på den oskyldiga Justine. Men han avstår från att göra detta och bidrar sålunda till ytterligare en död. I början är Frankenstein en oskyldig ung man som förvandlas till synisk och skuldtyngd.

Monstret var skapat av gamla kroppsdelar. Från början var han som ett oskyldigt, nyfött barn med samma hjärnkapacitet. Han lär sig av samhället. Från början är han god och vill bara gott. Han vill passa in i samhället men när människor möter honom blir de rädda för honom. Han känner ett utanförskap och genom att bli behandlad som ond blir han det. Men ondskan visar sig endast i att han vill hämnas på sin skapare. ”Jag tittade på mitt offer, och mitt hjärta svällde av skadeglädje och helvetisk triumf. Jag klappade händer och utropade: Jag kan också framkalla förtvivlan. Min fiende är inte orubblig. Detta dödsfall kommer att göra honom förkrossad, och tusen andra olyckor ska plåga och tillintetgöra honom.”

Bägge karaktärerna har både en god och en ond sida. Vem är egentligen mest ond?

Källor:

http://www.britannica.com/EBchecked/topic/239776/Gothic-novel

http://sv.wikipedia.org/wiki/Prometheus

Bergsten, Staffan och Elleström, Lars, 2004, Litteraturhistoriens grundbegrepp, Studentlitteratur, Lund

Holmberg, Claes-Göran och Ohlsson, Anders, 1999, Epikanalys- En introduktion, Studentlitteratur, Lund

Mazzarella, Merete, 2014, Själens Nattsida – om Mary Shelley och hennes Frankenstein, Atlantis, Finland