Deckare med verklighetsanknuten ansats

våregenlillahemlighetVår egen lilla hemlighet kryper under skinnet. En deckare som berör. Den handlar om utsatthet och våld som kan ske var som helst, när som helst och drabba vem som helst. Många gånger utan att någon får reda på det eller ens märker att allt inte står rätt till. Det kan vara din granne, din arbetskamrat eller någon släkting.

Att det finns överraskande vändningar i boken gör att jag, trots att jag inte gillar deckare, fortsätter läsa. Det är en lättläst bok med direkt språk som handlar om poliser som även de har fel och brister. Det finns, förutom själva deckargåtan, en historia om människorna bakom poliserna. Läsvärd men den kanske inte stannar kvar i mitt minne någon längre tid.

Spionthriller med oväntat slut

 

41jkRpEuEwL._SX323_BO1,204,203,200_Jag hade höga förväntningar när jag började läsa The Expats, min första bok jag läser på engelska på ett tag. Författare som Patricia Cornwell och John Grisham lovordar den på omslaget. Och visst boken är bra men känns dessvärre som ännu en i mängden. Jag hittar inget som får mig att minnas boken. Visst, intrigen är bra och det är svårt att lista ut hur den ska sluta. Men någon bladvändare blev det aldrig för mig. Kanske det beror på att det är ett tag sedan jag läste på engelska men det kan inte bara bero på det. Många delar i historien haltar och det finns flera saker som känns overkliga, eller kanske bara amerikanska :-).

Boken handlar om en kvinna, Kate, och hennes man Dexter. De flyttar som expats till Luxemburg. Hon tidigare CIA-agent som försöker hålla det hemligt och han arbetar med IT. Hon försöker anpassa sig till en helt ny värld för henne och han är inte närvarande, varken fysiskt eller mentalt. Ett par saker gör att Kate börja fundera på om allt inte står rätt till. Jag hade inte kunna lista ut slutet så på så sätt är berättelsen bra upplagd, det finns spänningsmoment ända till slutet. Och även efter det: hur gick det för dem när allt avslöjades? Men jag kommer nog inte minnas den efter att jag skrivit klart dessa rader.

Dystopisk verklighet

bon-for-tjernobyl-kronika-over-framtidenDet litterära reportaget har vunnit mark genom att Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset i litteratur för några veckor sedan. Det litterära reportaget behandlar ämnen med nyhetsvärde men ges en möjlighet till mer ingående beskrivningar där det personliga kan dominerar, som i detta fall.

Jag har läst Bön för Tjernobyl, En framtidskrönika av ovannämnda författare. Jag är ingen stor anhängare av litterära reportage. Och dessvärre blev jag inte mer biten av denna. Visst, det är hemska beskrivningar om vad som hände i Tjernobyl och jag kan absolut känna med personerna som berättar. Hennes berättelser är som knytnävsslag i solar plexus, skriver Kaj Schueler på SvD som just en recension på denna bok. Ja, jag håller med honom.

Men jag har svårt att ta till mig sättet Aleksijevitj skriver på. Det känns korthugget och jag får inget riktigt sammanhang med alla tankepauser och avhuggna meningar. Det är tur att jag inte bestämmer över vem som ska få Nobelpris :-).

Boken bygger på samtal med många olika personer, med olika bakgrund och relation till olyckan i Tjernobyl på 80-talet. Allt från räddningsarbetare till jordbrukare mfl. Hon har lyssnat på många röster och återgett deras berättelser kring händelsen. Fruktansvärda händelser som påverkar inte bara de boende och räddningsarbetarna i närområdet utan många, många andra både direkt och indirekt, då liksom nu. Alla de som lever med följderna av katastrofen. En bok att läsa för att minnas och förstå.

Skräck från 1800-talet – Frankenstein

frankenstein-eller-den-moderne-prometeusMary Shelleys Frankenstein utkom i början av 1800-talet. Den kategoriseras som en gotisk novell med en blandning mellan skräck och romantik. Den kallas för gotisk för att miljön gotiska berättelser utspelar sig i är gamla slott och kloster med underjordiska passager och dolda utrymmen och rum bakom lönndörrar.

Nyromantikerna svärmade för medeltidens kultur där gamla borgruiner och gotiska katedraler blev omtyckt rekvisita. Dessutom hade denna typ av romaner skräckeffekter som särskilt kännemärke, man fascinerades även av galenskap. Både skräckeffekten och galenskapen är betydande i Frankenstein. Skräckeffekten är subtil och genomsyrar hela berättelsen och uppstår redan i början med Waltons beskrivning av sitt möte med Frankenstein.

Boken börjar alltså med en upptäcktsresandes brev till sin syster. I dessa brev berättar han om sin egen resa och hur han på denna resa träffar på en vetenskapsman, Frankenstein. Sedan övergår berättandet till ett nedskrivet manus av det som Frankenstein berättat för Walton. Frankenstein berättar således om sitt intresse för vetenskapen och sin önskan att skapa liv av död materia i kombination med elektricitet (och galvanism). Han lyckas skapa en varelse som har mänskliga funktioner men till sinnet är som ett nyfött barn och till råga på allt ser hemsk ut. (Innan jag läste boken trodde jag, så som många andra, att det var monstret som hette Frankenstein). Mitt i boken får man följa varelsen eller monstret i hans berättelse och upplevelser tills han möter sin skapare Frankenstein.

Monstret blir illa bemött pga sitt utseende och människor i hans närhet blir rädda. Det skapar en ensamhet hos monstret som gör att han vill hämnas på sin skapare. Han får tillfälle till detta då han av en händelse springer på Frankensteins lillebror. När han väl träffar Frankenstein vill han att han ska skapa honom en fru för att han inte ska vara ensam. Frankenstein lovar detta men ångrar sig. Efter det sker fler dödsfall i Frankensteins närhet. Och jag kommer inte avslöja hur det slutar.

Budskap

Undertiteln till Frankenstein är The Modern Prometheus eller på svenska Den moderne Prometeus. Denna titel syftar tillbaka på Prometheus i den grekiska mytologin. Han tyckte människan var överlägsen djuren och stal elden och gav den till människan. Och detta var ett sätt att trotsa guden Zeus.Och som Mazzarella skriver så hänvisar Mary Shelley till Prometheus i brev ”Ensam stal Prometheus eld för att väcka den första människan till liv”. På Shelleys tid var elden en symbol för människans färdigheter och framför allt elektricitet och Shelleys funderingar kring detta var främst om hur liv kan skapas och i detta sammanhang galvanism. Paralleller kan alltså dras till Frankenstein då han anser sig stå över mänskligheten genom att skapa liv av död materia och detta genom elektricitet. Och går man vidare i tankarna och drar paralleller till idag så borde ju hjärtstartare och andra livsåtergivande maskiner inom vetenskapen just fylla den funktionen. Idag kan man ju ge liv tillbaka till någon som fått hjärtstopp. Så var Shelley bara väldigt före sin tid i sina funderingar och tankar?

Prometheus blir bestraffad genom att bindas vid en klippa. Där hackade en rovfågel ständigt ut hans lever, vilken dock lika ständigt växte ut igen. Frankenstein blir också bestraffad i det att hans närmaste blir mördade av monstret.

Boken lyfter frågan om hur mycket kan man experimentera med naturen. Paralleller kan dras till dagens samhälle och forskning. Bland annat forskas det kring gener och även fosterdiagnostik där man kan välja bort människor i ett tidigt stadium.

Monstret kräver, i slutet av sin berättelse, att Frankenstein ska skapa en fru till honom – ”Jag kräver en varelse av annat kön, men lika hemsk som jag själv”. Frankenstein går tveksamt med på detta. Han inser dock att han genom sitt skapande av liv gått över gränsen för vad som är möjligt och förstör sin påbörjade varelse. I och med det skriver han på sin egen dödsdom och ett evigt lidande.

Efter mordet på vännen Clerval inser han att monstret inte kommer sluta innan någon av dem är död. Monstret säger ju också att ”kom ihåg att jag kommer att vara hos dig på din bröllopsnatt”. Frankenstein tror då att det är honom monstret är ute efter men det är istället hans fru Elisabeth – ”När jag trodde att jag bara förberedde min egen död påskyndade jag ett långt kärare offers bortgång.” Och detta för att skapa största möjliga lidande, samma lidande som monstret anser sig ha.

Ett annat budskap jag läste in i boken var hur människor möter det främmande. Monstret var en god varelse inledningsvis men vartefter tiden går och han lär sig mer och mer om samhället och människor desto ondare blir han. Monstret blir alltså så som människor behandlar honom. Eftersom människorna behandlar honom illa, de blir rädda för honom och då blir han ond. Det framkommer tydligt i hans berättelse. Han vill inget hellre än att passa in och kunna leva ett lyckligt och lugnt liv.

Paralleller av denna berättelse kan även dras till dagens samhälle. Hur ser vår acceptans ut för människor som är olik oss själva? Och vad gör denna brist på acceptans med de människor som enligt våra normer inte passar in?

Frankenstein och hans monster

Frankensteins uppväxt i en schweizisk, välbärgad familj som blir intresserad av vetenskap. Efter studier blir han besatt av att skapa liv och skapar en varelse. När monstret börjar döda människor i hans närhet blir han fylld av skam och rädsla av att ha skapat detta monster. Efter mordet på hans bror borde han trätt fram och berättat för att skona livet på den oskyldiga Justine. Men han avstår från att göra detta och bidrar sålunda till ytterligare en död. I början är Frankenstein en oskyldig ung man som förvandlas till synisk och skuldtyngd.

Monstret var skapat av gamla kroppsdelar. Från början var han som ett oskyldigt, nyfött barn med samma hjärnkapacitet. Han lär sig av samhället. Från början är han god och vill bara gott. Han vill passa in i samhället men när människor möter honom blir de rädda för honom. Han känner ett utanförskap och genom att bli behandlad som ond blir han det. Men ondskan visar sig endast i att han vill hämnas på sin skapare. ”Jag tittade på mitt offer, och mitt hjärta svällde av skadeglädje och helvetisk triumf. Jag klappade händer och utropade: Jag kan också framkalla förtvivlan. Min fiende är inte orubblig. Detta dödsfall kommer att göra honom förkrossad, och tusen andra olyckor ska plåga och tillintetgöra honom.”

Bägge karaktärerna har både en god och en ond sida. Vem är egentligen mest ond?

Källor:

http://www.britannica.com/EBchecked/topic/239776/Gothic-novel

http://sv.wikipedia.org/wiki/Prometheus

Bergsten, Staffan och Elleström, Lars, 2004, Litteraturhistoriens grundbegrepp, Studentlitteratur, Lund

Holmberg, Claes-Göran och Ohlsson, Anders, 1999, Epikanalys- En introduktion, Studentlitteratur, Lund

Mazzarella, Merete, 2014, Själens Nattsida – om Mary Shelley och hennes Frankenstein, Atlantis, Finland

Barndomsskildring från ett rämnande folkhem

mig-ager-ingenÅsa Linderborgs skönlitterära debut från 2007 – Mig äger ingen – är en stark skildring av en flickas uppväxt med sin ensamstående, alkoholiserade pappa i Västerås. Det är en självbiografisk bok som även har filmatiserats 2013.

Åsa Natasja Andersson, som hon hette från födseln, växte upp med sin pappa på 70-talet efter att hennes mamma lämnat pappan och henne. Pappan är härdare på Metallverken i Västerås. Skildringen av pappan är intressant, allt är alltid alla andras fel, han är rädd för att sticka ut. Men han försöker hålla ihop för sin dotter som är hans allt. Hon visar en bild av en uppväxt som var tragisk men med en ljus bild av sin pappa. De hade roliga stunder tillsammans som hon lyfter fram istället för att enbart bli bitter över uppväxten. Hon visar på vilken makt alkoholen har på hennes pappa och hennes förtvivlan och vånda över att inte kunna få pappan att inte dricka. Hon lyfter fram sin pappa med kärlek och värme även om han inte räckte till och hade stora problem med både alkoholen och sig själv. Åsas dubbla känslor i sin relation till sin pappa lyser starkt igenom hela berättelsen.

En stark episod i boken är när Åsa byter efternamn. ”Pappa visste ingenting förrän jag kom hem med ett prov han måste underteckna. Han satt tyst hela kvällen med den tjocka tummen över namnet uppe i det vänstra hörnet. Han lyfte på den för att se vad jag kallade mig, i förhoppnings att han läst fel första, andra och tionde gången… Pappas jänta hade blivit Tanjas dotter.” De pratade inte om detta eller andra ”jobbiga” ämnen. Och pratade de om något så var det alltid någon annans fel eller att alla andra var ”plojty”.

Åsa bryter i princip helt med sin pappa i övre tonåren men söker upp honom för en ny relation när hon själv får barn. Dock tycker jag nog att denna del känns lite platt. Tidigare har hennes berättelse gripit tag i mig men nu berättas historien i snabb takt och utan djupare beskrivningar.

Det är en bra bok och jag får en känsla av hur Åsas uppväxt var och de problem hennes pappa brottas med. Dessutom är det intressant att läsa för mig som själv bott i Västerås, ett helt annat Västerås än det som skildras i boken. Men den totala förändringen hade nog inte skett 1993 för Domus fanns kvar och många av de andra riktmärkena hon berättar om. Idag är det nog svårt att känna igen 70-talets Västerås som arbetarstaden med fokus på Metallverken.

Konspirationsteorier på högsta nivå

hamlet”Att vara eller inte vara” en klassiker som så många andra från Hamlet av Shakespeare. Handlingen utspelade sig på slottet i Helsingör. Prins Hamlet får veta att den nuvarande kungen, Claudius, har mördat hans far – den tidigare kungen. Han vet inte om detta är sant så han låtsas vara sinnessjuk för att testa kungen. Han sätter upp en pjäs där mordet spelas upp. Kungen reagerar på ett sätt som gör att Hamlet tror att han är skyldig och Hamlet beslutar sig för att hämnas.

Kungen förstår att Hamlet är honom på spåren och skickar honom till England för att döda Hamlet. PÅ vägen överfalls de av pirater och Hamlet lyckas komma hem igen. Hamlet hade innan han for iväg dödat Polonius när han smyglyssnade på ett samtal mellan Hamlet och hans mor där Hamlet berättar om sina misstankar. Polonius dotter tar livet av sig och hennes bror vill då hämnas för både faderns och systerns död. Hamlet luras då av brodern och av kungen till en fäktningsmatch där en förgiftat svärd används. Men brodern lyckas inte döda Hamlet utan Hamlet dödar honom istället.

Ja, så fortsätter det med komplotter där även Hamlets mor, drottningen dör, Claudius blir dödad och till slut dör även Hamlet av sina skador. Det är helt enkelt konspirationer på hög nivå genom hela pjäsen.

”Ditt kräkmedel” och ”Ditt tattarluder” – En midsommarnattsdröm

en-midsommarnattsdromEn midsommarnattsdröm känner väl alla till. Själv har jag inte läst den på riktigt förrän nu. Det är en medeltida pjäs av Shakespeare som handlar om Teseus’, hertigen av Aten, planering av sitt giftemål med Hippolyta, amazonernas drottning, som han tagit tillfånga. Pjäsen börjar med att introducera 4 ungdomar och deras inbördes kärleksförhållande. Egeus vill förmå sin dotter Hermia att gifta sig med Demetrius, som vill gifta sig med henne för att ta del av Egeus ställning i samhället. Hermia däremot är förälskad i Lysander och vill gifta sig med honom. Lysander är förälskad i Hermia till en början och Helena är förälskad i Demetrius. Snart blir det förvecklingar då en kärleksört kommer med i spelet. Som en biscen håller några hantverkare på att repetera en pjäs till bröllopet, med komiska och gycklande inslag.

Min första reaktion när jag läste En midsommarnattsdröm i översättning av Göran O. Eriksson var det råa språket. Sättet att tilltala varandra med hårda ord. Framförallt i scen 25 där alla ungdomar samlats och Lysander säger till Hermia saker som ”ditt kräkmedel” och ”ditt tattarluder”. Nu har jag inte läst den på originalspråk så jag vet inte om orden låter lika råa på engelska som i översättning. Användes verkligen språket på det sättet på medeltiden?

Den version jag läste hade kommentarer i slutet som förklaring till pjäsen, vilket underlättade förståelsen. Så som att det inte är en geografisk skillnad på staden och skogen utan en kronologisk. Detta är tidstypiskt, de medeltida spelen omfattar långa tidsrymder, vilket i och för sig inte är fallet här, och att man förflyttar sig från en plats till en annan genom ändring av scenbilden. I detta fall skildras förflyttningen mellan staden och skogen men med en underförstådd mening att förflyttningen inte är fysisk.

Pjäsen lyfter fram maktkamp mellan segrare och besegrade men även makten Hermias far vill ha över henne och ha möjlighet att bestämma vem hon ska gifta sig med. Det visar nog på hur samhället såg ut vid tiden för pjäsens uppkomst i slutet på 1500-talet. Då var det nog mer vanligt än ovanligt att fäderna bestämde vem barnen skulle gifta sig med men något mer ovanligt att de blir emotsagda så som Hermia gör här. Paralleller kan nog även dras till vissa kulturer idag.

Ytterligare tidstypiska drag i de medeltida spelen är att det fanns inslag av gycklarupptåg och fars till skillnad från tidigare mer allvarstyngda spel. Så även i En midsommarnattsdröm med hantverkarnas uppförande av sagan om Pyramus och Thisbe. Delarna kring repetitionerna visar på att det finns en stor del komik i pjäsen. Bland annat tar de inte skådespeleriet på allvar. Och att de vill vara övertydliga för att inte åskådarna ska bli rädda för tex lejonet. Och att de ska skapa månsken genom att en person kommer in med en lykta och säger att han är ”gubben i månen”.

Wow-faktor och sträckläsning

DrömhjärtaWow vilken bok och vilken berättelse! Vilket språk! Vilka levande beskrivningar! Kan inte ösa nog med beröm över Cecilia Samartins bok Drömhjärta. En fantastisk bok om Kuba, revolutionen och två kvinnors olika öden i samband med att Castro tar makten på Kuba.

Boken handlar om två kusiner, Nora och Alicia, som växer upp tillsammans i ett idylliskt Kuba. I deras tonår förändras vardagen på kort tid när Castro tar makten och Nora med familj flyr till USA medan Alicia och hennes familj stannar kvar. Boken skildrar deras olika öden och liv och hur de utvecklas under årtionden. En flyr till rikedom och frihet och den andra blir kvar i fattigdom och svält. En brevväxling tar vid och det är spännande att följa deras olika öden. Boken skildrar starka band, vänskap och kärlek som övervinner avstånd.

Jag hade svårt att släppa boken och sträckläste den i natt när jag ändå inte kunde sova. Det är verkligen en bok att rekommendera. Både för handlingen men framförallt för de målande beskrivningarna av miljöer och av karaktärerna. Utöver detta är det en skildring av hur människor kunde ha det under Castros regim och vad det innebar att stanna kvar eller lämna Kuba under denna period.

En himmel för Elliott av Katarina Danielsson

EnHimmelForElliotTvillingarna Elsa och Elliott är oskiljbara, de är alltid tillsammans. De har alltid haft ett speciellt band till varandra. Den ena kanske mer beroende av den andre för att definiera sig själv. När så Elliott dör i en drunkningsolycka vid 25 års ålder blir Elsa ensam kvar och hon sjunker ned i ett svart mörker. Hon vet inte hur hon ska definiera sig själv utan honom. Hon har hela sitt liv levt genom honom på något sätt, hon har inte varit en egen personlighet. Hon tvingas hitta sig själv. Men Elliott finns hela tiden med henne och hon ”pratar” med honom och han ger henne råd på vägen. Dock inser hon att den bild hon haft av honom inte kanske var den sanna Elliott.

Elsa blir mamma och ger all sin kärlek till sitt barn. En dag händer det som inte får hända. Elsas dotter försvinner.

Det är en lättläst bok, kanske utan ett riktigt djup. Sorglig och vemodig. Jag känner att hon inte tar döden på riktigt allvar. Visst beskrivs saknaden men egentligen utan riktig substans. Dessutom tycker jag nog att karaktärerna är väldigt förutsägbara om hur de ska vara. I slutet ändras väl uppfattningen om framförallt Elsas pappa, men bara som en snabb reflektion. Inget djup i karaktärerna helt enkelt. Det är en bok i sagans form, givetvis med ett lyckligt slut. Dock lämnar den mig lite tom efteråt. Det är nog ingen bok jag kommer minnas. Men det är en tankeväckande bok om hur två skilda fenomen, döden och kärleken, påverkar oss.