Johanna Lindbäck på Lomma Bibliotek

Igår kväll passade jag på att lyssna på barn- och ungdomsförfattaren, tillika Läsambassadör och skribent på bloggen Bokhora, Johanna Lindbäck på Lomma bibliotek. Det var intressant att lyssna på en annan typ av författare än vad jag är van vid. Och tillsammans med en helt annan publik, det var flera skolklasser med barn och unga. Jag blev fascinerad av deras frågebatteri efter föredragets slut, vilka ungdomar!

Johanna började berätta om vad en författare är och framförallt kring myten av författare. Myten är att en författare är en isolerad person som sitter på sitt rum och skriver utan yttre kontakt. Den verkliga bilden, enligt henne, är att man skapar i gemenskap med andra. Hon blir inspirerad av andra böcker och kommer då på egna idéer till sina böcker. I skapande behöver man koppla in andra kulturyttringar för att få inspiration och idéer så som film, teater, andra böcker mm men även få influenser från andra människor.

Hon berättade om hur hennes ungdomsbok Välkommen hem utvecklades. Hon var bortrest i Portugal på kombinerad jobb- och semesterresa.  Hon hade ett gäng böcker med sig för att läsa och hade köpt en bok som hon inte visste något om av en australiensisk författare, Melina Marchetta. Boken heter Jellicoe Road. Hon började läsa men var på väg att ge upp efter 20 sidor men då det var semester så fortsatte hon och började förstå sammanhanget i boken efter 70-80 sidor. Hon ville till och med läsa om boken efter slutet, så tagen blev hon. Det framkom många ledtrådar i slutet som förklarade början. Boken inspirerade henne att förändra delar i Välkommen hem.

Hennes böcker handlar om att karaktären måste genomgå någon sorts förändring eller utveckling. Hon blir inspirerad av sina egna karaktärer och blir engagerad i dem. Det är viktigt när hon läser annat att karaktärerna tar tag i henne och att hon får en känsla av att känna dem och vilja träffa dem för att boken ska anses bra. Då ha författaren lyckas med sin bok oavsett genre.

Böckerna Lite ihop och Kanske ihop är en serie. Det är första gången hon skriver en uppföljare. Tanken var att det skulle bli tre böcker men den andra slutade på ett bra sätt så hon och förläggaren kom överens om att inte skapa en fortsättning. Böckerna handlar om Majken som går i sexan och är en barnbok riktad till åldrarna 9-12 år. Det var enklare att skriva en uppföljare då karaktärerna redan var klara och hon inte behövde hitta på nya utan bara nya händelser.

Efter hennes år som läsambassadör har hon en önskan om att skriva ytterligare en barnbok, en ungdomsbok och till och med en vuxenbok.

Lässugna barn

2014-11-06 11.23.43-2Igår gick vi till biblioteket. Det är alltid en härlig stund för mig och barnen. Framförallt för min 5-åring. Han hamnar i någon sorts bokkoma och ska hinna läsa alla böcker på en gång. Men som tur är med bibliotek så får man låna med hem. Vi fick med oss en ganska blandad hög med faktaböcker för barn, bilderböcker och högläsningsböcker. Mina armar klarade dock inte att bära så mycket fler så vi får väl ta oss till biblioteket i nästa vecka igen. Men då tar vi nog den ”stora” utflykten och besöker Malmö Stadsbibliotek. Där är inte urvalet lika begränsat. Och det finns flera rum med böcker att utforska.

Jag är oerhört glad att mina barn gillar att läsa lika mycket som jag gör. Ok, lilleman på 3 år läser ju inte själv ännu men han vill gärna lyssna på minst 3 sagor varje kväll. Skulle vi bara hinna med en blir det upprört värre.

Mamma Mu läser

Mamma_mu_laserBöckerna om Mamma Mu av Jujja Wieslander med bilder av Sven Nordqvist är helt underbara!

Fanns det så bra barnböcker när jag växte upp på 70-talet? Eller har jag missat guldkorn i bokbussen som kom ut till Lainio en gång i månaden?

I Mamma Mu läser blir Mamma Mu en riktig bokmal. Hon vill inget annat än läsa hela dagen lång. Jag känner igen mig så väl i det. Sådan har jag alltid varit. Och nu ser jag även detta hos min 4-åring som också gärna läser när tillfälle ges. Och det ska vara ”riktiga” böcker dvs tryckta som man fysiskt kan hålla och bläddra i.

Jag känner även igen mig i Kråkan, dvs en längtan efter att skriva en bok som blir berömd. Gillar man att läsa och gillar det skrivna ordet är detta kanske naturligt. Mamma Mu är en härligt, nyfiken karaktär som aldrig ser problem och vill gärna hitta på äventyr. Det är en personlighet som jag verkligen gillar. Och kråkans motstånd mot äventyr och nya saker, han är lite mer konventionell och ”så kan man inte göra”. Det ger en skojig kontrast till Mamma Mu som jag som vuxen kan uppskatta. Det visar på människors olika personligheter men att ingen av dessa är fel. Det är något jag hoppas mina barn också ska uppskatta. Att personligheterna sedan gestaltas av en ko och en kråka gör det hela tankeväckande och roligt, i alla fall för mig som förälder.

Vi läste denna bok igår som godnattsaga. 4-åringen var inte lika fascinerad som jag av boken men Mamma Mu är en stor favorit för min 3-åring.

Läs även Barnboksprats recension av boken: Mamma Mu läser

Katitzi bland 100 antirasistiska boktips

Hamnade på Litteraturmagazinets lista: 100 antirasistiska boktips. Upptäcker många böcker jag både läst och kommer vilja läsa. Men framförallt landar mina ögon på nummer 3: Katitzi av Katarina Taikon. Jag har alltid läst mycket och många av böckerna från min barndom kommer jag inte alls ihåg. Böckerna om Katitzi är en av dem. Jag kommer bara ihåg att jag sträckläste böckerna och fascinerades. Det är kanske dags att läsa den igen. Första delen går att beställa som pocket på Adlibris.

katitzi

Katitzi bor på ett barnhem när hennes pappa kommer för att hämta hem henne. Katitzi blir inte alls glad över att lämna kamraterna och den snälla fröken Kvist men hon följer med pappa på den långa bilresan till lägret där familjen bor. Katitzis familj är romer eller zigenare som man sa då och bor i tält! 

Katitzi är den första boken i Katarina Taikons själbiografiska serie om sitt liv.
Katarina Taikon levde 1932-1995.

Läs en recension av bokserien om Katitzi: Recension Feministbiblioteket