Det värsta av allt ont eller det bästa av allt?

Om vänner som egentligen inte har något gemensamt. En författare med stora ambitioner. En fri från desamma. Pratar förbi varandra i alla sammanhang. Har kvasifilosofiska utläggningar om liv och död. Yta och djup. En bestämmer sig för att fejka sin död för att bli geniförklarad. En lever i nuet. Det är en kort sammanfattning av karaktärerna i Det värsta av allt ont av Tobbe Möller. Och det är en sammanfattning av innehållet. Svår att ta till sig och komma in i berättelsen. Knepig meningsbyggnad i vissa passager vilka kan behövas läsas om flera gånger för att få en tydlighet och ett sammanhang. Men Möller ger målande beskrivning av personer och människors längtan och strävan efter något större, ett liv efter detta i form av att vara ihågkommen för något storslaget. Genuina vardagsbeskrivelser med ironi är det jag tar med mig.

En himmel för Elliott av Katarina Danielsson

EnHimmelForElliotTvillingarna Elsa och Elliott är oskiljbara, de är alltid tillsammans. De har alltid haft ett speciellt band till varandra. Den ena kanske mer beroende av den andre för att definiera sig själv. När så Elliott dör i en drunkningsolycka vid 25 års ålder blir Elsa ensam kvar och hon sjunker ned i ett svart mörker. Hon vet inte hur hon ska definiera sig själv utan honom. Hon har hela sitt liv levt genom honom på något sätt, hon har inte varit en egen personlighet. Hon tvingas hitta sig själv. Men Elliott finns hela tiden med henne och hon ”pratar” med honom och han ger henne råd på vägen. Dock inser hon att den bild hon haft av honom inte kanske var den sanna Elliott.

Elsa blir mamma och ger all sin kärlek till sitt barn. En dag händer det som inte får hända. Elsas dotter försvinner.

Det är en lättläst bok, kanske utan ett riktigt djup. Sorglig och vemodig. Jag känner att hon inte tar döden på riktigt allvar. Visst beskrivs saknaden men egentligen utan riktig substans. Dessutom tycker jag nog att karaktärerna är väldigt förutsägbara om hur de ska vara. I slutet ändras väl uppfattningen om framförallt Elsas pappa, men bara som en snabb reflektion. Inget djup i karaktärerna helt enkelt. Det är en bok i sagans form, givetvis med ett lyckligt slut. Dock lämnar den mig lite tom efteråt. Det är nog ingen bok jag kommer minnas. Men det är en tankeväckande bok om hur två skilda fenomen, döden och kärleken, påverkar oss.

Om livet och döden – Tisdagarna med Morrie

Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom

Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom

En man och hans professor i livets slutskede. Morrie Schwartz var Mitch Alboms professor och vän under collegetiden. Sista dagen på college frågar professorn om Mitch kommer höra av sig och han svarar utan att tveka: ”Naturligtvis”. Men så blir det inte och det dröjer 16 år innan deras vägar korsas igen. Skuldmedveten besöker Mitch sin gamle professor när denne insjuknat i ALS. Vid hans första besök återupptäcker Mitch sin gamle professors sinne och de återupptar en typ av ”lektioner”. Mitch besöker sedan sin professor och vän varje tisdag till slutet. De pratar om livet, kärlek, äktenskap, känslor och död. Deras pånyttfödda vänskap blir till en sista föreläsning fylld av visdom och erfarenhet, en lektion i konsten att leva.

Det är en tankeväckande bok om konsten att leva fullt ut. Visdom från någon i livets slutskede som inte vill gömma sig och dö utan leva livet fullt ut hela vägen. Den väcker många tankar och funderingar både kring döden men främst kring livet. Den ställer frågor om hur man själv vill leva sitt liv då det enda man vet är att det inte varar för evigt. Jag har läst denna bok några gånger och den väcker tankar varje gång, ofta olika beroende på i vilket stadie av livet jag själv befinner mig. Det är en varm historia om en djup vänskap. Jag tror boken kan skänka tröst till många människor oavsett var man befinner sig i livet. För mig kommer denna bok alltid att finnas med och omläsning sker med jämna mellanrum.