Kallt, grått, duggregn. November helt enkelt. Vad passar inte bättre än att lyssna på en författare som berättar om sig och sitt författarskap. Ja, förutom att läsa en bok vid en brasa och med en kopp te i näven.
Författarträff blev det denna gång. Det var i lördags och platsen var Bjärred Bibliotek. När jag kom in i sista sekund var salen, som är stor, välfylld. Jag hittade dock en plats rätt långt fram för att kunna höra bra.
Journalistkarriär
Helena von Zweigbergk blev presenterad och äntrade scenen. Hon började berätta om hur det kom sig att hon blev journalist. Hon tror att hennes pappas jobb på Sydsvenskan när hon var barn var starkt bidragande. Hon träffade sin pappa på helger eller skollov då hon bodde med sin mamma i Stockholm medan pappan stannade kvar i Malmö efter skilsmässan. Hon var ett blygt barn, studerade och iakttog människor och omgivningen istället för att vara i centrum. Och hon hade redan som barn en dröm om att bli författare.
Hon började sin karriär på Expressen men var inte inspirerad av nyhetsjournalistik utan valde att skriva personporträtt, om film och liknande när hon fick möjlighet. Hon har startat tidningen Elle tillsammans med Malou von Sivers och hon har varit med i Spanarna på radio.
Deckarförfattare
Författarkarriären startade av en slump. I samma veva som Lisa Marklund slog igenom blev Helena kontaktad av ett förlag. Journalister var heta som deckarförfattare då. Semic förlag övertalade Helena att skriva deckare, men hon höll emot in i det längsta. Men smickrad som hon blev funderade hon på det och la fram ett förslag till en inte vanlig typ av deckare. Hennes huvudrollsinnehavare var präst, kvinna och en god människa – Ingrid Carlberg. Det blev till slut en serie.
Efter 3 deckare kände hon sig låst av formen – måste alltid någon dö? Måste alltid någon ha en hemlighet?
Tusen skärvor tillit
Hon hade en önskan om att skriva en modern kärleksroman som skulle vara på riktigt. Då skrev hon Tusen skärvor tillit. Den handlar om medelklasstjejen Jessica som är socionom och blir kär i slarvern Tom. Boken handlar om hur deras relation fungerar och utvecklas. Boken blev en flopp. Förlaget trodde inte på den och Helena fick skriva en deckare i rasande fart.
Ur vulkanens mun
Nordstedts fick dock upp ögonen för boken och gillade den. Hon bytte förlag och då fick hon möjlighet att skriva andra sorts romaner. Första blev Ur Vulkanens mun. Hon fick möjlighet att berätta om saker man inte pratar högt om, saker man håller inom den närmaste familjen. Det handlar om subtila förtryckarmekanismer inom familjer. Hur man styr varandra genom tex att sura. Boken handlar om en kvinna med man och två barn. Äktenskapet har låst sig och de åker iväg på en veckas semester för att ”fixa” till relationen. Helena tyckte det var en svår roman att skriva. Den blev hennes genombrott när den kom ut och den fick bra recensioner.
Hon ville skildra moderna familjer. Alla vet hur man ska göra, man har läst alla råd och tips. Men man lyckas ändå inte. Därför känner paret sig som idioter för att de ha problem. De har svårt att vara här och nu. Det är tidstypiskt att man hela tiden är i en annan värld utan att vara närvarande mentalt. Tillkämpad självständighet är också tidstypiskt, man klarar sig utan andra och framförallt utan sin partner. Att vara barnen till lags är också ett tidstypiskt drag som kommer fram i hennes romaner.
Nästa bok Som man bara säger handlar om en kvinna som lämnar man och bonusbarn och bosätter sig på landet. Hon söker frid. Systern stör genom hennes trassliga tillvaro. Kvinnan blir tvungen att ta hand om systerns tonårsson ett par dagar. Varken kvinnan eller pojken vill det. Boken skildrar två negativa personer som ofrivilligt hamnar under samma tak.
Nästa bok blev en uppföljning till Ur vulkanens mun.
Än klappar hjärtat
Helenas senaste bok heter Än klappar hjärtat. Hon ville skriva större familjeskildringar med fler personer mot tidigare täta relationer. Boken handlar om 3 systrar. Den beskriver samma händelser men ur tre olika perspektiv. Boken startar med att äldsta systerns son tar studenten. Pappan är amerikan men lämnade dem när sonen var 1 år. Nu kommer han tillbaka.
Tema och skrivande
Temat i böckerna handlar att å ena sidan viljan att vara fri och självständig och å andra sidan våga vara nära andra och stanna kvar och visa sitt beroende.
Helena har alltid en bild av slutet när hon påbörjar en ny roman men av olika anledningar har det ännu inte blivit de slut hon tänkt ut. Hon behöver struktur i sitt skrivande och det är viktigt med sidantal och en begränsing i tid för romanen.
En bok till kaffet 