Det värsta av allt ont eller det bästa av allt?

Om vänner som egentligen inte har något gemensamt. En författare med stora ambitioner. En fri från desamma. Pratar förbi varandra i alla sammanhang. Har kvasifilosofiska utläggningar om liv och död. Yta och djup. En bestämmer sig för att fejka sin död för att bli geniförklarad. En lever i nuet. Det är en kort sammanfattning av karaktärerna i Det värsta av allt ont av Tobbe Möller. Och det är en sammanfattning av innehållet. Svår att ta till sig och komma in i berättelsen. Knepig meningsbyggnad i vissa passager vilka kan behövas läsas om flera gånger för att få en tydlighet och ett sammanhang. Men Möller ger målande beskrivning av personer och människors längtan och strävan efter något större, ett liv efter detta i form av att vara ihågkommen för något storslaget. Genuina vardagsbeskrivelser med ironi är det jag tar med mig.

Magiskt av Samartin

Jamilet växer upp i en by i Mexico, fantastiskt vacker men med ett födelsemärke som gör att hon hamnar utanför och hela sin uppväxt får utstå spefulla och elaka kommentarer och blickar. Hela sin uppväxt drömmer hon om ett liv som alla andra. När sedan hennes mamma dör tar hon sig illegalt till USA där hon hoppas kunna spara tillräckligt med pengar för att hitta ett botemedel. Hon får jobb under falskt namn på ett mentalsjukhus på femte våningen hos Senor Peregrino som han kallar sig.  När hon en dag tappar sina identitetshandlingar på arbetet kräver Senor Peregrino att hon ska lyssna på hans historia för att sedan återfå sina handlingar. En magisk berättelse tar vid om hans pilgrimsvandring till det legendariska Santiago de Compostela. Han berättar om att aldrig mista tron på kärleken. Berättelsen pausas och återupptas och blandas med Jamilets egen historia och önskan om kärlek.

Senor Peregrino av Cecilia Samartin – En fantastisk berättelse som tog slut lite för snabbt. Samartin ger oss målande beskrivningar av både händelser och tankar genom hela boken. Jag, liksom Jamilet i boken blev fängslad av Senor Peregrinos berättelse. Det starka band patienten och Jamilet skapar under berättelsens gång är mer läkande än vilken modern medicin som helst. Hennes tro på hans berättelse helar honom och ger honom styrka att ta sig ut i livet igen. Tro, hopp och kärlek sammanfattad.

Jag ser fram emot att läsa nästa bok av författaren.

På gränsen mellan normalitet och vansinne

Bokens baksida säger: ” När Jimmie Darling kommer till Beckomberga mentalsjukhus börjar hans dotter Jackie tillbringa allt mer tid där och när modern reser till Svarta havet blir sjukhuset hela hennes värld. Där finns läkaren Edvard Winterson som varje natt tar med sig Jim och några utvalda patienter till sina stora fester vid Lill-Jansplan, där finns Inger Vogel som rör sig på gränsen mellan ordning och ödeläggelse och Sabina med sina pärlor och sin bedrövelse. Där finns också Paul och kärleken, det verkliga vansinnet.” Det är den beskrivning jag får använda av boken då jag har svårt att sammanfatta Beckomberga – ode till min familj av Sara Stridsberg. En vacker bok med ett fantastiskt språk som beskriver personer som hamnat utanför samhällets ramar. I en tid då det fanns en plats de kunde få hjälp och kunde kalla hem. En av personerna i boken, som varit på ”Beckis” lång tid ser det som att det inte finns någon annan plats. Han vill inte ut i världen för inom sjukhusets väggar känner han sig trygg. Det finns ingen plats för honom i samhället enligt honom. Jimmie bland annat ser världen utanför som slutet på sitt liv. Även om han drar sig för att göra slut på det så är det det enda slutet han kan föreställa sig. Personerna som beskrivs inom sjukhuset känns som vem som helst och får en slags normalitet i sina handlingar och beteenden, vilket gör att jag ”lär känna” dem och vill veta mer om dem. Jag har svårt för att greppa Jackie, bokens huvudperson, och hennes förhållningssätt till sina föräldrar och vad som egentligen händer inuti henne. Både vid besöken på sjukhuset och utanför. Dessutom har jag lite svårt att se att man inte kämpar vidare för en person som uppenbarligen betyder så mycket utan bara med en axelryckning, känns det som, accepterar Jimmies önskan om att avsluta sitt liv. I det ser jag väl också skräcken hos Jackie att hon ska falla ned i samma mörker och destruktivitet som sin far. Dock verkar det som om vissa händelser i hennes liv ger henne mer mening med livet än vad samma händelser gav hennes far. Kanske är det även kärleken till träden som håller henne kvar. Läsvärd bok och jag tror den växer vid omläsning. Sara Stridsberg kommer till Malmö Stadsbibliotek den 29 januari och hade jag haft möjlighet att gå på det så hade jag varit given åhörare. Vill gärna höra mer kring boken och hennes författarskap.