Igår kväll passade jag på att lyssna på barn- och ungdomsförfattaren, tillika Läsambassadör och skribent på bloggen Bokhora, Johanna Lindbäck på Lomma bibliotek. Det var intressant att lyssna på en annan typ av författare än vad jag är van vid. Och tillsammans med en helt annan publik, det var flera skolklasser med barn och unga. Jag blev fascinerad av deras frågebatteri efter föredragets slut, vilka ungdomar!
Johanna började berätta om vad en författare är och framförallt kring myten av författare. Myten är att en författare är en isolerad person som sitter på sitt rum och skriver utan yttre kontakt. Den verkliga bilden, enligt henne, är att man skapar i gemenskap med andra. Hon blir inspirerad av andra böcker och kommer då på egna idéer till sina böcker. I skapande behöver man koppla in andra kulturyttringar för att få inspiration och idéer så som film, teater, andra böcker mm men även få influenser från andra människor.
Hon berättade om hur hennes ungdomsbok Välkommen hem utvecklades. Hon var bortrest i Portugal på kombinerad jobb- och semesterresa. Hon hade ett gäng böcker med sig för att läsa och hade köpt en bok som hon inte visste något om av en australiensisk författare, Melina Marchetta. Boken heter Jellicoe Road. Hon började läsa men var på väg att ge upp efter 20 sidor men då det var semester så fortsatte hon och började förstå sammanhanget i boken efter 70-80 sidor. Hon ville till och med läsa om boken efter slutet, så tagen blev hon. Det framkom många ledtrådar i slutet som förklarade början. Boken inspirerade henne att förändra delar i Välkommen hem.
Hennes böcker handlar om att karaktären måste genomgå någon sorts förändring eller utveckling. Hon blir inspirerad av sina egna karaktärer och blir engagerad i dem. Det är viktigt när hon läser annat att karaktärerna tar tag i henne och att hon får en känsla av att känna dem och vilja träffa dem för att boken ska anses bra. Då ha författaren lyckas med sin bok oavsett genre.
Böckerna Lite ihop och Kanske ihop är en serie. Det är första gången hon skriver en uppföljare. Tanken var att det skulle bli tre böcker men den andra slutade på ett bra sätt så hon och förläggaren kom överens om att inte skapa en fortsättning. Böckerna handlar om Majken som går i sexan och är en barnbok riktad till åldrarna 9-12 år. Det var enklare att skriva en uppföljare då karaktärerna redan var klara och hon inte behövde hitta på nya utan bara nya händelser.
Efter hennes år som läsambassadör har hon en önskan om att skriva ytterligare en barnbok, en ungdomsbok och till och med en vuxenbok.
En bok till kaffet 